Utfärden till Taxinge avslutas lika kungligt som den startat:
Günters Türinger wurst på kalvkött, i grillat bröd, med surkål och hoj-hoj. Hoj-hoj är en grym sås i omärkt plastburk. Frågar man vad det är så blir svaret helt enkelt: "Hoj-hoj".
Günter har en kunglig frisyr också. Lite som en blandning av Bobby i Dallas och Svenne i Svenne & Lotta. Lockigt och liksom tidlöst otrendigt. En frisyr som döljer öronen. En frisyr som passar någon som älskar surkål eller 80-tals hårdrock.
Först håller jag på att råka i onåd eftersom jag trott att jag beställt, men Günter inte hört det. Han suckar och morrar och lägger motvilligt på en korv till på grillen. Men sen betalar jag hela kalaset och då lättas den något mulna uppsynen upp igen. "Min mor sa alltid till mig att surkål gör dig vacker och ung", säger Günter med tysk brytning. "Vräk på bara", säger jag.
Surkålen skapar vänskapsband. Kungligt.
5 kommentarer:
jag har aldrig träffat günter, men hört talas om honom. han verkar... lite läskig?
linda k:
lite läskig, men ungefär som att träffa påven kan jag tänka mig...
ok, några saker måste klargöras.
1. Surkål är riktigt riktigt äckligt
2. En tysk med en frisyr som går ned över öronen och dessutom heter Günter och doftar stekos, känns inte bra helt enkelt.
Kombinera dessa och jag fick en lätt illamående känsla här i soffan;) Men apropå passioner så drar jag slutsatsen att tysk Günther som steker bratwurst med surkål- verkligen inte är min..
agnes:
1. Levde också i den tron innan jag mötte Günter. Men det var inte dumt faktiskt. Liksom en tunnbrödrulle fast med baguette, surkål och wurst.
2. Där har du onekligen en poäng - men roligt var det! Men skulle man inte kunna dra upp F Gubarevski i denna diskussion egentligen? :D
Bästa korvmojen i stan utan konkurrens
Skicka en kommentar