Alla dessa avsked

I onsdags middag med vän, som jag kommer sakna så mycket. Vi gjorde vårt bästa för att inte låtsas om att vi skulle skiljas åt och sen fick vi ta det snabbt snabbt innan gråten kom. "Vi ses". Snabb, hård kram. Jag gick längs med Bondegatan och vemodet bara vällde upp tillsammans med tårarna. En cirkel som sluts, här började det och slutar det. Men, jag vet ju att det ju inte är sista gången vi ses, så klart inte, men ändå, det där smärtsamma avskedet.

Och idag sista dagen på jobbet. Så mycket blandade känslor: sorg och förväntan, glädje över att ha mött så fina människor, vemod över att lämna en fas i livet. Så svårt att släppa taget men så härligt att få lämna när det är riktigt bra istället för halvuselt. Jag har plockat i papper och rensat mail, tidredovisat och introducerat ny kollega. Och blivit avfikad med blommor, tal, tårar, presenter och tårta.

Just nu är det bara tomt i mig. Jag har lite svårt att se att på måndag är det nya tag, då ska vi planera flytten, träffa nya banken och rensa i källaren. En ny sida som vänds upp. Men just nu saknar jag bara den jag just stängt. Eller rättare sagt, alla fantastiska människor jag fått tillfälle att jobba med, lära känna, människor jag mött och som jag tycker så mycket om. Så, ni, fina vänner och kollegor, tack, ni finns i mitt hjärta och där bär jag er, nära nära. Vi ses igen.