lördag 28 mars 2009

Veckan som gått



Idag lördag. Jag äter bröd från Rosendahls bageri till frukost, från den nyöppnade butiken på Arbetargatan. Det är ljuvligt!

Veckan som gått har annars innehållit följande: en mycket behövlig tankeställare, en ovälkommen mjölkstockning med över 39 graders feber, nya dagisuttryck från Sixten (dumma dej mamma, bort mamma), ny föräldragrupp som verkar trevlig och ganska okej nätter. Dock ingen träning av magmusklerna, som jag hade föresatt mig. Jag är väldigt mycket bulldeg runt midjan... Men, jag och Paolo ska ta tag i saken. Snart. Mycket snart.

Bilden är lånad från www.adlibris.com

torsdag 19 mars 2009



När jag lämnat Sixten på dagis och tar min morgonpromenad med Nils så saxar vi förbi glömda grusbeklädda snöhögar. Det kraskar av grus mot torr asfalt under fötterna, snödroppar lyser upp svart fuktig jord och dammet yr från torra gator. Det är överväldigande grått runt omkring. Jag längtar och fantiserar om hur det kommer se ut om några månader. Grönskan. Doften. Värmen.

När jag kommer hem så snöar det igen. Och jag fortsätter längta.

onsdag 18 mars 2009

Upptäckt

  1. Solen, solen, solen!
  2. Haremsbyxan är tillbaka. MC Hammer, kommer ni gamlingar ihåg? Och det var faktiskt inte snyggt då heller.
  3. En supersnygg bibliotekarie visade att röda byxor är snyggt idag. Jag vill ha!
  4. Det här är förhoppningsvis den värsta sovperioden jag och kärleken upplevt (förhoppningsvis eftersom jag inte vet hur det skulle gå om det blev värre...). Ett barn som sover som en kratta tillsammans med en nattammare är en utmaning. Förhoppningsvis går det över om något år. Eller två. Kanske tre...
  5. Att ha diskmaskin är nästan som nirvana.

torsdag 12 mars 2009

Nej rolig

Idag har jag ett tålamod som sträcker sig en millisekund. Jag är trött och har väldigt kort stubin. Och är glad att kärleken är tillbaka från Köpenhamnsresan igen. En ensam kväll till hade inte gått. Igår när jag nästan hade fått ett sammanbrott över gallskrikande hungrig Nils och gallskrikande trotsig Sixten, mat som inte skulle ätas, fontänkräkning, bångstyrigt blöjbyte och maniskt sjungande av "Små grodorna" (som är min räddning när jag håller på att gå i bitar) så utspelade sig följande i vårt hem:

[jag med forcerad röst] Ska vi läsa saga? Vi läser om hemulen, Sixten. (Jag ammar Nils samtidigt som jag bygger koja under täcket, tittar på Bolibompa och försöker få klockan att bli läggdags för Sixten)
[Sixten] Nej. Inte läsa hemulen.
[jag] Ska vi läsa om Kalle då? Kalle och hans morfar? (alltmer forcerad, trött och vill bara lägga mig själv)
[Sixten] Nej rolig. Nej rolig.
[jag] Vad betyder det? (Tänker efter) Du tycker inte att det är roligt?
[Sixten] Nej.

Älskade unge. Jag tycker inte heller det är roligt att vara så där kluven, onärvarande och trött. Det blir bättre, det är mitt mantra nu. Det kommer att bli bättre, ljusare och roligare att vara både mamma, Sixten och Nils. Men igår var det ingen hit.

onsdag 11 mars 2009

lördag 7 mars 2009

Två månader

Han luktar sött av mjölk, varmt som solmogen säd och lite kräk. Nils. En liten människa som lämnat kosmos och landat här hos oss på jorden. Han hänger på min axel och sparkar ifrån med sina små ben, starka trots sin litenhet. Ögonen är två nyanser mörkare blåbärsgrå än Sixtens och håret mörkt med en ton av rött i sig. En spetsig tunga sticker fram med jämna mellanrum, munnen formad till ett förvånat o.

På förmiddagarna har han sin mest intensiva vakenperiod. Han ler när jag pratar med honom, när jag berättar hur fin han är, hur gott han luktar, hur glad jag är att han är här. Han ger ifrån sig små intresserade utrop när han är glad och får titta i sin bok med bilden på ankan och båten. När han sovit och vaknar och sträcker på sig böjer han ryggen till en ostbåge, händer knutna som till seger.

På natten sover han mellan mig och kärleken. Gnyfflar, bökar med ansiktet och krafsar sig målmedvetet och sovande nära mig tills jag ligger på en decimeter av madrassen och måste sätta foten i golvet för att inte trilla ur. Ammar som om det vore det sista målet mat han skulle få, kluckande, smackande tills han faller i djup sömn igen. Men sover oftast 3-4 timmar mellan ätningarna och det räcker för att göra nätterna överkomliga. Och någon slags rytm har infunnit sig på dagarna också, med sovande och vakenhet. Mellan dem så blir han överöst med hårdhänta kärleksbetygelser från storebror som vrålar "Lillebor ils buss, lillebor kjam" [Lillebror Nils puss, lillebror kram] oftast när han får syn på sin lillebror.

Idag fyller han två månader, Nils. Och växer så det knakar.

Min Photoshop har lagt ner för tillfället så det blir ingen bild på sötgrisen. Men det kommer.

söndag 1 mars 2009

Och plötsligt så kom den

Det är söndag. Morgonpigga familjen har ätit söndagsfrukost med kokt ägg, promenerat och gungat i 10 minus med lånkisar på och solgnister i ögonen, storhandlat inför veckan, impoviserat lunchlagning på veckans rester och sövt bägge barnen.

Jag dricker kaffe i köket, läser DN och väntar på att min ugnsrengöring ska verka efter en urartad kycklingtillagning. Och helt plötsligt är den här. Lusten att skriva. Lusten att sätta ihop verb, adjektiv och substantiv till en förvånande mening. Eller åtminstone en mening att tycka om. Det här är min blogg. Mitt kreativa vattenhål. Och här dödas inga älsklingar. It's my party and I'll cry if I want to.

Och lika plötsligt som lusten kommer så är den borta. Eller, inte lusten egentligen, utan idéerna om vad jag skulle skriva om. I väntan på att de ska komma tillbaka så kan jag tipsa om Marciej Zarembas artikelserie "I väntan på Sverige". Den första delen idag i kulturdelen i DN. En artikel med både innehåll och snygga meningar. Väl värd att läsas.