fredag 27 juni 2008

Sötnos

Fick just en stor fin bukett sommarblommor av kollegan eftersom jag kommer bli ensam på enheten större delen av nästa vecka. Vad glad jag blev! Och det ger mig ett utmärkt tillfälle att sniffa på jasmin hela dagen trots att jag sitter i min holk på jobbet.

torsdag 26 juni 2008

Ett, tu, tre

Jag gör som Fraidi och skriver en lista:

1. sommarplaner: jobba. men också en vecka på gotland och en i blekinge.
2. mest nöjd med: att ha börjat jobba igen!
3. last: choklad. choklad. choklad.
4. vad hänger på väggarna: inte tillräckligt mycket, men åtminstone ingen monet-affisch.
5. relation till mejlen: både och. ibland kärlek. ibland tvång. men oftast kul.
6. skrattade senast: för en stund sen när kollegan sprattlade in med mycket energi.
7. nojor: alldeles för många.
8. favoritresmål: längtar till italien och nya zeeland. har älskat new york, skottland och kuba.
9. favoritråvara: olivolja och vitlök.
10. favoritredskap i köket: vass kniv.
11. hemlig kunskap: tom of finland och hög kajsa varg-kompetens.
12. skrek senast till mitt barn: har inte börjat än. fast vi skrek i kapp igår, sixten och jag, när rullgardinen hängde sig. jag morrade och han härmade.

Längtar ut

Trots att jag bara jobbat några veckor så längtar jag ut. För den här tiden på året är det inte naturligt att jobba helt enkelt.

Sommar. Mjölkfärgade nätter, smutsiga barfotafötter, fräknar på näsan. Jordgubbar, solvarma. Jasminbuskar som doftar överraskande retsamt, men som inte låtsas om att de får hjärtan att värka av längtan. Regn, ljummet doftande. Solvarm hud på älskad vän, fingertoppar, andedräkt. Utomhusfrukost med syrlig filmjölk och de där jordgubbarna, de solvarma. Simma naken i havet, huden som knottrar sig av kylan i vattnet och som blir salt och sträv i solen igen.

Jag längtar efter sommarlov.

söndag 22 juni 2008

Tittut



Sixten har lärt sig hur man gömmer sig. Han böjer sig fram och håller händerna för ögonen. Då syns han inte.

Det är ett knep man ibland fortfarande skulle vilja använda sig av.

En klassiker






Midsommarafton firades med pompa och ståt på klassisk midsommarmark: Skansen. Det var jag, kärleken och Sixten. Samt ungefär 12 000 andra: japanska turister, punkrockare med rosa hår, bråkande småbarnsföräldrar, lätt alkoholiserade pensionärer, glada danskar, skrikande 3-åringar, bekransade ungdomar och en stor mängd glada damer och herrar. Sixten fick grissini av ett gäng japaner som vi fikade bredvid och bytte i ett obevakat ögonblick ut den mot en torkad gåsbajs, som låg på marken. Slutsats: en torkad bajs må se smaskig ut, men är det icke!

Men, Skansen är ändå alltid Skansen. Det är lite högtidligt att vara där. Speciellt om man gått förbi kilometerköerna och hittat en annan ingång som minimerat köandet (gå upp för backen till höger och där är den). Vi tittade på getter, kycklingar och svin. Besökte Skånelängan. Åt sockerkaka och drack kaffe. Sen åkte vi hem och åt sill medan regnet började ösa ner utanför fönstret. Det var en fin dag.

lördag 14 juni 2008

Ombytta roller

Det är märkligt. Att ha ett nytt liv. Att vi har bytt liv, jag och kärleken. Jag klär på mig kavaj och höga klackar. Han går i shorts och t-shirt och vinkar hejdå med Sixten när jag klapprar ut genom dörren. Sen tunnelbana: tusen och åter tusen Metros som prasslar som en lövskog.

In genom dörrarna på myndigheten. Passerkort och vink till vakterna. Automatkaffe. Mail att beta av och samtal att ringa. Kollegor att tjattra med. Lunch. I lugn och ro en hel timme. Sen jobba mer. Eftermiddagsfika. Telefonsamtal. Möte. Ett sms frågar "Kan du köpa en liter fil?". Det gör jag. Och sen är jag äntligen hemma igen. Hos Sixten och kärleken, som väntar med middag och fyllt kylskåp. Han är en fantastisk hemmafru, min man.

Det har gått så lätt, att byta liv. Jag tror att det har varit lätt för oss bägge. Jag är glad för det. Jag är glad för att det känns så roligt att börja jobba igen. Och jag är glad att jag fått vara bara mamma i ett helt år före det.

tisdag 10 juni 2008

Tillsammans



Lördag. En fantastisk avslutning på mitt hemmafruliv. Och en fantastisk bra ettårsfest.

Solsken och skugga under träden på gården. Våra fina familjer tillsammans. Smörgåstårta som blev både god och ofarlig. Ett dopljus från den 17 april 1971, som aldrig tändes då, men som fick brinna nu. En glad födelsedagsgris som pep omkring på golvet bland presenter och käkade jordgubbar. Champagne och prinstårta. Gungfest för storkusinen. Grillad korv med chimichurri. Värme och glädje.

Jag är så glad att ni alla kom och att vi fick vara tillsammans och fira Sixten. Stor kram och stort tack!

På jobbet

Första dagen gick utmärkt. Mailen kom igång, användarkonton för i princip allt införskaffades, kaffe dracks med gamla kollegor som välkomnade mig tillbaka, det åktes tunnelbana, jag fick igång telefonen och började luska i mitt första ärende (en rapportförfrågan). Känslan i magen var skolstart: lite nystruken, lite pirrig, lite nybakad.

Ingen ångest över att åka hemifrån och bara lite ångest när jag kom hem igen, trött som en bäver och tyckte att Sixten var tjurig så fort jag ville vara med honom. Men, det är en stor omställning för oss bägge. Och jag får lov att låta honom vara tjurig över den stora omställningen ett tag också. Det är bara att finnas där ändå.

fredag 6 juni 2008

Nationaldagspyssel

Vi förbereder den optimala festmaten inför morgondagen: smörgåstårtan. Kladdig, kaloririk och kolhydratladdad. Helt perfekt alltså.

Utanför köksfönstret säger termometern 43 grader i solen. Det känns allt lite vågat att hålla på med räkor, lax och majonäs.

Det är alltså en både festlig och spännande dag.

torsdag 5 juni 2008

Slutet på en era

Idag är sista riktiga mammalediga dagen för mig. Imorgon är det ju helgdag och således är kärleken hemma också. Vi ska laga smörgåstårta till lördagens kalas. Och så dimper mer eller mindre stora delar av min och kärlekens släkt ner för att få träffa födelsedagsbarnet (och eventuellt oss på ett hörn också).

Men idag är bara min och Sixtens dag. Vi ska ägna oss åt blandade aktiviteter: dammsugning (redan fixat), parkhäng på filten, ett jobbmöte runt hörnet och sen tvätt i stora lass. Hur som helst ska jag njuta av dagen - trots att inte alla aktiviteterna är drömroliga. Idag så börjar vi räkna ner.

Och på måndag så bär det av med blå linje mot Kista. Kavaj och klackar på. Ett annat liv.
Jag känner mig redo.

måndag 2 juni 2008

...och alla hönsen sa "kackaaa, kackaaa"...



Det här är en bekännelse. Från en mamma. Som i lördags skrev två hela A4-sidor som skötselinstruktion till den ljuvligaste av barnvakter och tillika vänner, H. (Inte alls för att jag misstror dig H, som barnpassare. Tvärtom! Men, jag kunde liksom inte hålla mig.) Det sista som hördes när kärleken drog mig med våld ut genom dörren var jag som ropade en instruktion om handbromsen till vagnen.

Det är dags att bekänna färg: jag är en hönsmamma.

PS. Vi åkte på bröllop och jag ringde inte förrän 6 timmar senare för att kolla hur det gått. Var inte det ganska så bra? För en hönsmamma alltså. DS.

En ettåring gör debut



Det började igår för ett år sen. Sen låg jag vaken nästan hela natten och bara tittade på undret som låg tätt intill mig. En ny liten människa. I två dagar vankade jag och kärleken i korridorerna på Huddinge sjukhus. Omtumlade. Nyblivna föräldrar. Så ofattbart stort.

Idag fyller han ett, Sixten. Han står över allt där han kan. Han härmar ord och säger just nu "mamma" och "dääää". Han vet hur fåglarna gör när de flyger. Han äter gärna äggröra, potatis och macka. Han tycker det känns läskigt att krypa på gräs och grus. Han älskar krokodilen och att bli hållen upp och ner. Han förstår en himla massa ord. Han har åtta tänder, är 75 cm lång och väger 9,5 kilo. Han är bestämd och tydlig. Han vinkar, blinkar, snurrar, gapar, klappar i händerna och pussas. När han vill. Och han börjar få en kalufs!

Det är roligare och roligare för varje dag att vara med honom. För han är världens ljuvligaste unge. Och varje dag lär han mig något nytt om livet. Hurra för dig, Sixten!