torsdag 28 juni 2007
Badgrisen
Så här söt kan man vara efter att ha legat i badbaljan och plaskat. Söt och lite trumpen. Det är vår Sixten, det.
Att tjocka på sig
Han måste brås på sin matglada mamma:D
tisdag 26 juni 2007
Dagens Sixten
Ordlöst
Jag tror att det var Sixten som visade sig i drömmen. För så är det ju att vara med någon som inte har ett språk ännu. Det handlar bara om att lyssna och känna och vara.
Först då förstår man.
söndag 24 juni 2007
Om man inga byxor har
Förra året pluggade jag och hängde på universitetet hela sommaren. En upptäckt jag gjorde då var att ett sommartomt universitet är en sockerbit för weirdos. Någon använde toaletten som sovplats och hade ställt in allt sitt bohag i påsar på toaletten, någon såg ut som en yxmördare, någon köpte klasar med bananer och intog dessa i en mörk hörna. Men inget slog den långe mannen med väst, reflexband och handduk.
Helt plötsligt svischade han förbi i korridoren. Jag pratade med en kursare och såg honom bara i ögonvrån. "Damn, han var lång", tänkte jag. "Och damn, vilka korta shorts han har". Den långe mannen som gått förbi hade nämligen väldigt långa ben och väldigt lite på dem.
Nåväl. Folk får ju ha korta shorts om de vill. Jag går ut genom dörrarna och reagerar inte igen förrän den långe mannen plötsligt kom cyklande förbi mig. Svisch, svisch. Tramporna viner och när jag vänder på huvudet ser jag, som i slowmotion, att de korta shortsen inte alls är shorts. De är en handduk. En handduk som fladdrar glatt i fartvinden från cykelturen. Då inser jag att han inte har något under den. En bar rumpa glider fram under handduksviftet. Och jag skrattar hysteriskt i en halvtimme.
Men historien är inte slut här. Midsommar kom nämligen med en väldigt glatt återseende. Jag står vid filmjölken på Daglivs när jag plötsligt ser nåt i ögonvrån. En beige väst, orange reflexband och långa ben skymtar till och jag formligen flämtar av exaltation. Det är han! På Daglivs av alla ställen glider han fram och handlar mat. Precis som en helt vanlig man. Fortfarande med en kort handduk runt midjan. Men denna gång med kalsonger under.
Praise the lord!
torsdag 21 juni 2007
Avslappnad
You remind me of something
Ultrasexistisk, ganska läskig och bombastisk som en målning av Rubens. Men när jag hör I'm a flirt så vill jag bara dansa. Han må vara en slags r'n'b:ns Runar. Men, kom igen katten, det svänger faktiskt.
Jävla midsommar
Jag tycker nämligen inte att midsommar är kul. Oavsett var jag är. Eller jo, festen kan vara bra. Men det är ändå aldrig som en vanlig kväll när man går ut efter jobbet och kommer hem 10 timmar och 14 drinkar senare. Eller efter en natt som man dansat bort och när man går hem i gryningen är tröjan blöt av svett och leendet på läpparna stort. [Här betackar jag mig för syrliga kommentarer om mitt nattliv... Visst, det var ett bra tag sen jag var en partyprinsessa. Med oändlig kvällströttma och en stor mage är inte rumlande på klubb det första man längtar efter. Men jag kommer faktiskt ihåg känslan.]
Men midsommar är ett problem. Liksom nyår för den delen. Som sagt, festen kan vara jättetrevlig och människorna underbara, men det är ändå högtider som framkallar ångest hos mig. Man ska ha så jäkla kul. Och vara så himla snygg. Vädret ska vara perfekt. Och kärleken ska blomma.
Och så står man ändå där och hulkar av gråt efter att ha bråkat med sin älskade. Om man har någon över huvud taget - annars har man panik för att man inte har det och för att man hånglat med fel person. Eller så kräks man av den äckliga snapsen man druckit för mycket av. Eller så fryser man som en hund och ska bo i tält på landet.
Så de senaste åren har jag varit i stan. Tillsammans med min älskade som också kan tänka sig att vägra midsommarfirande. Och i år blir det likadant, fast nu är Sixten med också förstås. Så förlåt mig, alla ni som ska vara på en liten kobbe i skärgården och äta sill ute. Men jag hoppas innerligen att det kommer att ösregna, så jag kan elda i kakelugnen.
Och vägra midsommar i år också.
tisdag 19 juni 2007
I valet och kvalet
För mer än en av de där sakerna kan man nämligen anta att man inte kommer att hinna med. Förutom ibland. Som nu - jag har precis ätit lunch, läst tidningen OCH bloggat. Stort.
Med fötterna på jorden
måndag 18 juni 2007
The eagle has landed
Blomstermoln
fredag 15 juni 2007
Barnlåtar vi minns
Man kan nog nästan kalla den världens bästa barnskiva.
Inte insmickrande. Inte fördummande eller förminskande. Och inte bara i dur. När Jojje Wadenius sjunger Mitt lilla barn så ryser jag av vällust och nostalgi.
Och kärlek.
onsdag 13 juni 2007
Saker jag upptäckt
- Att någon lämnat en vetebullsdeg på min mage. Och glömt att plocka bort den igen.
- Att jag är fantastiskt usel på barnvisor. De enda jag kan är Här kommer Pippi Långstrump, Tandborstevisan och Nu tändas tusen juleljus. Okej, den sista är inte en barnvisa, men en visa i alla fall.
- Att amning inte är något man gör utan något man är.
tisdag 12 juni 2007
Mikro eller makro?
Samtidigt har väl aldrig livet varit mer makro än nu. Alltså, någonstans går hela tiden tankarna och aktiviteterna till någon annan, någon som inte är man själv, någon som man bara vill väl och vill överösa med all kärlek man bara kan få ur sig. Både jag och kärestan cirklar som hökar kring Sigges vagga när han sover och vill bara peta på honom för att se så han andas. Och se till så han vaknar och är med oss igen. Det är så stort att få dyka ner i hans stora djupblå blick, gammal och ny på en gång.
Nåväl. Livet är kanske lite mer mikro än makro, när jag tänker efter. Det känns bra.
söndag 10 juni 2007
torsdag 7 juni 2007
Sixten i den nya världen
Stolt pappa Alf och Sixten, 1 dag gammal
Det nya livet som förälder är fantastiskt underbart härligt. Man vill bara skrika ut sin lycka till världen och gå med barnet på sträckta armar genom staden för att visa hur fantastisk han är. Precis lika fånig som alla nyblivna föräldrar alltså. Livet som förälder är också lite läskigt. Helt plötsligt fylls man av orostankar som "Tänk om han inte andas" eller "Det verkar som han har ont" när han skriker. Hans mamma grät av ont i hjärtat i natt. Sixten har nämligen fått lite ögonirritation och kunde knappt öppna sitt lilla outgrundliga djupblå högeröga. Det såg ut som det gjorde ont. Det gjorde det förmodligen inte, men bara tanken var nog för att mitt hjärta skulle brista.
Fast mest är det fantastiskt. Jag kunde inte tänka mig att det skulle vara så här. Trots sömnbrist och ont i nacken av amningsspänning så är det ofattbart härligt. Och varje dag känns det som något nytt har hänt. Sixten ser lite annorlunda ut, lite slätare, lite mer människa som är på väg att växa in i sitt utseende. Aktiviteterna växlar inte så värst mycket än. Sova, äta, bajsa. I en eller annan ordning. Fast igår badade vi honom för första gången. Det verkade vara härligt trots hans något skräckslagna min.
Livet bakom amningskudden är fantastiskt.