Visar inlägg med etikett en hemmafrus innersta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett en hemmafrus innersta. Visa alla inlägg

tisdag 10 juni 2008

Tillsammans



Lördag. En fantastisk avslutning på mitt hemmafruliv. Och en fantastisk bra ettårsfest.

Solsken och skugga under träden på gården. Våra fina familjer tillsammans. Smörgåstårta som blev både god och ofarlig. Ett dopljus från den 17 april 1971, som aldrig tändes då, men som fick brinna nu. En glad födelsedagsgris som pep omkring på golvet bland presenter och käkade jordgubbar. Champagne och prinstårta. Gungfest för storkusinen. Grillad korv med chimichurri. Värme och glädje.

Jag är så glad att ni alla kom och att vi fick vara tillsammans och fira Sixten. Stor kram och stort tack!

onsdag 23 april 2008

Alla goda ting

Blev utmanad av Yogamamman...

TRE namn jag går under:
Anna. Skatt. Mamma.

TRE saker som skrämmer mig:
Att det ska hända något med Sixten eller någon annan jag älskar. Att torsken ska utrotas, isarna smälta och människans omättlighet inte hejdas av något annat än slutet. Och John Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in".

TRE saker jag har på mig:
Den snyggaste förlovningsringen. Dygnetruntlinser. Mysbyxor [ey, en hemmamammas privilegium].

TRE sanningar:
Att den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Att kärlek läker. Och att barn är den bästa läxan för någon som behöver öva tålamod, närvaro och ansvar.

TRE saker jag verkligen vill ha:
En egen trädgård. Ett jobb att trivas och växa med. Ett liv i kärlek med inre lugn och mod att vara Anna, fullt ut.

Handsken kastas vidare: Fru A och Cat, vågar ni?

måndag 24 mars 2008

Öh. Glad påsk! Eller?



Ett djupt andetag och så är jag igång igen! För någon timme sen gick jag förbi den judiska kyrkogården. Där låg snön låg vit över stumma gravstenar trots att pärlhyacinterna (eller var det krokus?) tittade upp som små vårhorn genom den vita ytan.

Några väldigt händelserika veckor är över. Först en resa till Göteborg där Sixten och jag var på tjejhelg. Nåväl. De killar som var med var max ett år, så det räknas nästan inte. Fast ändå var det just Malte och Sixten som styrde tillvaron av någon märklig anledning... Och jag fick träffa mina underbara vänner och dricka eftermiddagskaffe, skumpa och äta ljuvliga skaldjur från västkusten. Mycket prat om barn, förlossningar och livet. Och om radhus. Vi kom dessutom på att vi i år kan fira 21-års jubileum på vänskapsfronten och bara det är ju enormt stort.

Åkte sen vidare till ännu en kär vän, som jag inte sett på väldigt länge. Ny bekantskap med ung herre gjordes. Han hade lärt sig krypa som ett skott och kanske fick Sixten någon liten insikt i denna konst, som han tog med sig därifrån? Vi hann äta middag och jag fick dessutom inblick i hur en RIKTIG hemmafru sköter sin borg och familj. Min mun gapade som på en guldfisk när vännen visade vad hon hade sytt, målat, bakat, inrett, ramat in och lagt en massa kreativ energi på. Jag som trott att jag hade hemmafrupotential. Ha! Tillåt mig skratta högt. Jag får nog nöja mig med att känna mig huslig när jag lagat havregrynsgröt på morgonen...

Hem igen, feber och rossel. Och lagom tills allt var bra så åkte vi hela familjen till Sveriges södra delar för påskhäng med kärlekens släkt. Tågresa ner och upp gjorde dessutom själva resan lätt som en plätt. Dock placerade i djurvagnen, men ändå... Sixten blev väldigt intresserad av de ludna vännerna och jag satt och tjuvlyssnade på yngel i luva och dårar i telefon. Påskveckan blev väldigt lugn och väldig skön. Faster, farbror, storkusin (på bilden)och ny lillkusin har vi umgåtts med. Liksom farmor och farfar. Och haft en liten turné bland vännerna i söder med kafferep, korvlunch och blötsnö.

Nu är vi hemma igen. Sixten har fått två nya tänder, satt för första gången upp i sängen när vi skulle plocka upp honom i morse och kryper oftast som tiggaren i Luosa (hasande på rumpan). Men det går snabbare och snabbare. Han har ätit köttbullar och haft utedagis med plättar. Badat skumbad med kusinen. Och varit lite känslig och mammagrisig också. Men, vem skulle inte vara det om man hade lärt sig så mycket och varit runt som han har? Nu har vi en vecka i lugn och ro hemma. Sen bär det av till Blekinge och efterlängtat besök hos mormor och morfar.

Andetag ut. Puuuh.