Att det ska vara så jävla svårt att bara stanna upp

 

Livet rinner mellan mina fingrar, genom mig. Tankarna springer framför, runt, runt och bakom, går aldrig jämte och bara håller mig i handen. Jag skriver oändliga listor på jobbet, blir aldrig färdig med dem, det dyker alltid upp fler saker, mer saker. Hastar hem och kastar i mig middag som kärleken trött lagat, leker intensivt med barnen i en timme. Sen lugnet när de gått och lagt sig. Då dör jag nästan av tröttma.

Och ändå hinner jag med. Jag har bott på slott, det här slottet. Jag skulle berättat det. Men jag kom liksom inte till skott. Fick träffa vackra vänner som jag inte träffat på så länge. Vi pratade och pratade och pratade. Det rörde sig under ytan. Kom tillbaka känslor och människor jag inte tänkt på på länge. Vi badade bastu och kallbad i sjön utanför. Åt ljuvlig middag. Sen sov jag ensam en hel natt, tungt i en aning vindimma, men ensam utan uppvak.Och några timmar senare var jag hemma hos min lilla familj igen, mina vackra människor.En morgon, några dagar senare, loopade jag över Gotland. Hela världen upp och ner. Fem minuter senare drack jag kaffe vid min dator igen. Jodå, det händer grejer. Men jag hinner inte reflektera över dem, inte stanna upp i dem. Jag springer, småspringer, andas flyktigt. Längtar efter tid, efter stillhet, efter plats som bara är min. Allt pockar på och vill in och det är svårt att mota bort dem, alla tankar och allt som vill k o m m u n i c e r a.

Jag viskar i mitt öra. Men runt omkring dånar det. Jag hör inte. Det brusar över allt det tysta. Jag hör mig inte. Jag måste stillna, vara stilla, vara tyst, lyssna. Men jag vet inte om jag kommer ihåg. Hur gör man? Hur gör man?

Utveckling

 

Sixten har lärt sig säga "helvete" och Nils kan numer spola i toaletten. Var får de allt ifrån?

Bröstomsorger

Jag blev så inspirerad av Yogamamman och har gått och längtat ett bra tag. Täta barn, mycket amning, graviditeter och viktförändringar. Brösten har liksom ändrat storlek och form, upp och ner och till slut satt alla mina BH:ar lite uselt. Lite för stora eller lite för små, lite noppiga och lite sladdriga. Det var dags och det behövdes en tant. För när man ska köpa BH måste man ha en tant. En tant som mäter och synar och drar i BH-banden och säger "Sådär ja". För då vet man att det är rätt.

Så igår blev mina bröst omhändertagna igen. Jag hittade min tant på Eva Corsetten i Linköping. Det hörs ju på namnet att det är där man hittar sin tant. Fick nya mått, spetsar och silkiga tyger. Kreditkortet fick jobba hårt, men det är värt varenda krona. Brösten är glada igen och det är jag också.

Och mera till den hemlige bokvännen...

* Vad gör du helst på fritiden? Med två små barn behöver man inte tänka så mycket på fritidsintressen:D Men skön soul, svängig salsa eller tunggungande r'n'b lyssnar jag gärna på. Och tittar på film, åtminstone de första 30 minutrarna innan jag somnar:D

* Samlar du på något? Nä.

* Favoritfärg? Grönt, blått, vitt.

* Teve-serier som du uppskattar? Just nu: Solsidan. Och Kobra.

* Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst? Också väldigt blandat. Några favoriter: Eternal Sunshine of the Spotless Mind, Gladiator, Allt om min mamma, Thelma & Louise, Lost in Translation, Hurt Locker.

* Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak? Kaffeälskare.

* Vilket slags godis tycker du bäst om? Choklad!

* Stjärntecken? Stenbock.

* Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket som ska föra tankarna till våren? En snögubbe?

* Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett vårskönt paket? Jag blir glad för allt i ett vårskönt paket:D

* Eventuella allergier eller födoämnesval (vegan, t.ex.)? Inget

Vårbytets bokfrågor, till min hemlige bokvän:-)

* Vilken genre håller du dig helst till då du läser? Läser oftast oftast romaner, ibland biografier. Deckare på sommaren som snabbläsning.

* Favoritförfattare? (Har du alla titlar eller har du läst alla titlar; alltså, är det idé att skicka något av just den författaren..?) Inte direkt nån nu. Har varit allvarligt kär i Peter Hoeg, Annie Proulx och Jeanette Winterson, men just nu, nä, ingen jag kan komma på.

* Läser du på andra språk än svenska? Vilka? Gärna engelska om det är det som är originalspråket, men är det bara bra översättning så läser jag gärna på svenska också.

* Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall? Lyssnar väldigt sällan, men ibland blir det en cd i bilen, ibland någon MP3-bok. Men jag har svårt att släppa b o k e n, jag är mer en läsmänniska.

* Samlar du på böcker av någon särskild författare? Nix. Alla som är bra får bo hos mig!

* Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var? Nä, inte en fullständig lista i alla fall. Men jag har två etiketter på blogginlägg som kan vara till hjälp: böcker och på nattduksbordet. Och min "Läs för guds skull"-lista:

• Elizabeth Gilbert; Eat, pray, love
• Linda Olsson; Nu vill jag sjunga dig milda sånger
• John Irwing; Widow for a year
• Jeanette Winterson; The Passion
• Arundhati Roy; God of Small Things
• Hjalmar Söderberg; Doktor Glas
• Chimamanda Ngozi Adichie; En halv gul sol

Några andra böcker jag tyckt mycket om, helt slumpmässigt, är: Helena Henschen Hon älskade, Åsa Linderborg Mig äger ingen, Tove Jansson Sommarboken, Khaled Hosseini Tusen strålande solar, Neil Gaiman American Gods, Vibeke Olsson Molnfri bombnatt, David Sedaris Naked, Gabriel Garcia Marquez Hundra år av ensamhet.

* Vad är du ute efter, då du läser? (Bildning, äventyr, romantik, hjärngymnastik, nya erfarenheter..? Försök att berätta!) Allt beroende på humör! Jag läser alla genrer och alla stilar, är en av dem som gillar att läsa flera böcker samtidigt, gärna nåt som man måste läsa långsamt och nåt man kan läsa snabbt samtidigt så kan man välja efter humör. Men, jag vill bli berörd. Deckare läser jag bara när jag är extremt trött på att bli för berörd. Kanske är det en fördom men jag tycker inte att de brukar göra några djupare intryck, nåt som stannar kvar alltså. Jag läser gärna romaner som utspelar sig någon annanstans, just för att få resa lite i tanken. Men, jag vill ha levande romaner, inte distanserade, jag vill bli insugen med hull och hår i historien, och gärna få en och annan metafor att rulla i munnen, då älskar jag att läsa.

* Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken? Det beror som sagt på humör. Inte någon uttalad i alla fall. Är inte speciellt förtjust i Paulo Coelho eller utpräglad chiclit. Fast är jag tillräckligt trött och svältfödd går det nog också ner:D

* Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? Vilken? Njä, jag vet inte. Jag har inte läst så mycket sci-fi, har svårt för strålpistoler och tecknade omslag... Poesi läser jag inte så ofta heller, det kan kännas lite svårtillgängligt efter jobbet. Kanske också en fördom. Och jag tycket ofta om poetiskt språk.

* Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?
Jag har det mesta av Katarina Wennstam, men har inte läst Alfahannen. Inte heller Keplers Hypnotisören. Men, hm, jag har funderat fram och tillbaka. Ingen speciell som jag letat efter utan mer böcker som jag inte kommit mig för att köpa än bara.

Små lyckor

Ibland händer det. Små, små saker som klaffar till ett mönster av det där som är lycka.

Nils var inte vaken klockan 05.45, som han brukar utan sov till 06.30. Sixten vaknade glad och ville äta frukost. Nils också. Jag fick dricka kaffe och läsa nästan hela tidningen utan allt för många avbrott. Inget påklädningstrauma utspelades, utan allt gick snabbt och med relativt glatt humör. Tunnelbanan kom efter två minuter och jag fick sitta. Läste ut Hjärtdjur. Och satt bredvid en dagisgrupp som åkte tunnelbana till Kista. För några år sen hade jag blivit irriterad på allt stoj och bytt vagn, men nu satt jag bara där med ljus i hjärtat av deras små röster som speglade äventyret i att åka tunnelbana. Ända till Kista.

Och så har jag hunnit läsa ju

Dubbad ungersk tv i kombination med att vi landade på hotellrummet senast kl 19.30 varje kväll för att lägga barn gjorde Budapest till en bra lässtad.

Tjuvarnas stad av David Benioff: historia som utspelar sig under Leningrads belägring, vintern 1942. Mycket kyla, svält, kamratskap och ung längtan. En oväntad historia, en oväntad vänskap. Jag tyckte mycket om den faktiskt, riktigt mycket även om den ibland känns lite grabbig.

Flickvännen av Karolina Ramqvist: handlar om att vara tillsammans med en man som försörjer sig på våld och brott och hur livet förändrats av det. Dialogen ligger hela tiden på ytan liksom huvudpersonens tankar och därför blir det så jobbigt. Jag vet inte riktigt om jag tycker om den, just för att den blir så ytlig, men samtidigt är det dess styrka. Allt det som är för tungt att ta i men som bubblar under ytan. Och det finns mycket att fundera över som romanen sätter igång: makt, kärlek, roller. Men, jag är lite kluven till om jag tycker att den håller hela vägen.

Sorgesång av Siri Hustvedt. Människors historia, sanningar, processer - vad vi väljer att se eller inte. Och en massa psykoanalys... Först ville det sig inte riktigt med Sorgesång och mig, men efter några dagar ville jag bara sträckläsa den. Dessutom fick den mig att känna en massa saker på ett odefinierat sätt - varje kväll när jag la den ifrån mig liksom böljade det i mig av känslor. En stark bok, ibland kanske lite övertydlig, men en bra motvikt till Flickvännen.

Just nu är tunnelbaneläsningen Herta Müllers Hjärtdjur. Jag blir illamående när jag läser den, som om jag har för starka glasögon. Bara en karaktär har fångat mig och resten bara rusar förbi i ett myller. Sitter och tänker att "det här är riktigt bra språk" men jag tycker inte om den, jag känner mig bara galen. Men den är nästan slut och jag längtar efter att börja med något annat.

Lycka i ett grönt kuvert

Jag är väl lite sen, men det här gick jag igång på big time: ett bokbyte från och till annan bloggare. Ett hemligt bokpaket tillsammans med något ätbart. Som ett kinderägg - både överraskning och choklad i ett kan man hoppas. Och så böcker då... Lycka!

Läs mer om hur det funkar och anmäl dig före den 10 april hos En bok om dagen.

Två år och 10 mån + ett år och tre mån = a handful

Sixten fyller tre om två månader. Han hoppar från soffans översta kant utan rädsla, klättrar upp i parkens höga mast, älskar att springa, att bli jagad. Stor kille som inte vill bli pussad av mamma på väg till dagis. "Nej, jag vill inte", vrålar han. "Jag vill vara ifred!". Sen, när han har lust, kommer han nära, sticker sin hand i min och säger "Mamma, jag vill vara med dig". Han är en tvättäkta treåring med mycket trots i kroppen, mycket vilja som måste utforskas, många gränser att studera och träda över, mycket längtan efter att göra själv, att hjälpa till, att vara behövd.

Och det är han ju. Behövd. För vad skulle vi göra utan hans integritet, utan hans små sånger som följer honom överallt, utan hans små hoppande trampande fötter som måste röra sig, springa på tå, klättra upp. Utan hans glimrande tankar som böljar och fräser och blir krokodiler och lejon som jagar och kan äta upp så det kommer BLOD eller som är små luddiga kaniner som gömmer sig under täcket. Favoritleken är fortfarande att bli jagad eller jaga, men mer och mer leker han för sig själv,  i sitt eget sällskap. Han pratar och pratar, Sixten. Alla pluraländelser är -or: fåglor och gubbor. Logiskt. Och alfabetet är spännande, "Min bokstav", ropar han, lyckligt som om han hittat en ovärderlig skatt, när han ser ett s.

Bakom honom kommer nästan alltid en lillebror, som också vill ha, som också vill klättra, som också vill leka med samma saker. Och han tar ingen skit, Nils. Blir han slagen slår han nästan alltid tillbaka, blir han fråntagen något skriker han sitt höga argskrik, blir han tillsagd gör han oftast om det han inte får. Han klättrar och klättrar, det finns bara ett ställe han inte kan ta sig upp till nu och det är vår säng som fortfarande är lite för hög. Men, Nils använder saker att kliva på, flyttar stolar och klättrar upp, häver sig och sprattlar ilsket med benen tills han kommer dit han vill. En vilja av stål. Och stora blöta pussar med öppen mun. Pratar gör han inte, men han kommunicerar otroligt mycket. Pekar, nickar, skakar på huvudet, kastar sig på golvet, skriker, skrattar, vinkar, kramas, låter. Han är mycket, vår minsta guldgris, mycket vilja, mycket kärlek som han liksom öser ur sig i ett ständigt flöde.

Sömnen är bättre nu. Han somnar själv, i sin säng, fast oftast med protest, vaknar nästan alltid nån gång runt midnatt och får sova vidare i vår säng. Och nästan alltid sover han resten av natten till 6-tiden när han brukar vakna, som den glada lilla skrutt han oftast är. Och faktiskt, de senaste två veckorna har han sovit flera hela nätter i sin egen säng också. Det går framåt, jag känner mig som en ny människa efter alla nätter med sömn i en- eller två timmars sjok till den här nya lyxen av tre-fyra-fem timmarssömn.

Vi växer allihop, på olika sätt. Nya faser, nya vanor, nya delar av oss som kommer fram. Ibland vill jag bara springa hemifrån för att få vara med mig själv ett tag i mina egna tankar, slippa ansvaret, slippa ha ögon i nacken, men aldrig aldrig släpper den taget för en enda sekund, havet av kärlek i bröstet som bara växer och växer. Kärleken till de vackraste små människorna på jorden.

Tillbaka

Vi skulle på äventyr och tog tåget ner till Skåne. På vägen ner åt vi usel SJ-mat, blev X2000-illamående och sen tokkräktes Sixten över sin bok, min kappa, kärlekens jeans och i sina stövlar. Onekligen äventyr. Dan efter åt vi våfflor hos farmor och farfar, jag köpte en ny jacka och njöt av en fin vårdag.

Sen drog vi till Budapest tillsammans med kärlekens hela familj och njöt av vårsol och regn, blommande magnolia och forsythia, panerat kött och syltade grönsaker, fantastiska byggnader, djurpark, korv i stora lass, ett helt omöjligt språk, båtsightseeing på Donau, kusinhäng och många promenader.

Nu är vi hemma igen. Lite trötta, lite mätta på kvällens lammstek och rabarberpaj, men glada efter en fin påsk.