Anna ser Helikopter 14 och gubbar med gardintofsar

Idag har mässan startat. Mässan som jag fick i mitt knä för några månader sen (-Ja, vi har ju bestämt att vi ska vara med på det här. Och vi förväntar oss att Kommunikation ska ta hand om det...). Som ingen utom ledningen verkade vara intresserade av.

Så jag och kollegan A har gjort trycksaker, annonser, fixat texter, letat bilder, funderat monter och bemanning. Den senaste månaden har jag säkert jobbat halvtid med hela eländet. För det kändes bara så eländigt i början: få nåt i knät man inte alls har planerat med och som man inser kommer ta en jävla massa tid. För vem ska göra det andra som redan var inplanerat? Jaha, jag ska göra bägge? Hur som helst, det har växt fram ett innehåll, sakta men säkert.

Igår åkte vi till Linköping och tillbringade hela dagen i Helikopterflottiljens hangar, tittade på monterns uppbyggnad, kunde konstatera att allt gick jävligt bra och packade 600 mappar med broschyrer. Idag startade det och jag har samtalat med tyska majorer, leverantörer av krypteringstjänster, lokaliserat en pall vattenflaskor som kommit på avvägar, klättrat i en Helikopter 14 och fnissat åt gubbar med gardintofsar över axlarna (jo, de har sånt de ytländska militärerna av hög rang...). I takt med att människorna vällde in och vi blev varma i kläderna så kom jag på det. Jag kom på varför jag tyckte sånt här var jättekul en gång i tiden. Och att jag fortfarande tycker det är kul För det är spännande att köra lite live, att prata med folk man aldrig skulle mött annars, att lösa problem på volley. Som grädde på moset träffade jag min gamla lågstadiekompis Mathias, som jag inte sett på sådär 25 år och som var sig lik och visade sig jobba med samma saker som vi fast på andra sidan myndighetsstängslet.

Så jäkla underligt. Så kul. Och en helt vanlig dag på jobbet.

Lyx

1. Köpekaffe och macka med till jobbet
2. Klipptid i eftermiddag
3. Ledig från jobbet imorgon

Slutsats: jag kommer bli både snygg och snäll idag!

Längtans blåa blomma

Jag kom hem igår kväll efter middag med kär vän som jag inte sett på länge, länge. En fantastisk lyx att få äta middag tillsammans och hinna prata i timmar.

Det var alldeles tyst och lugnt i lägenheten. Så där stilla som det blir när energin inte rört sig på länge. Ingen som krupit snabbt, snabbt över golvet. Ingen som rullat en stor lastbil i plast fram och tillbaka. Ingen som kastat mat på golvet eller slagit huvudet i ett bord. Märkligt stilla.

En liten rödrandig pyjamas låg hopknölad i ett hörn. Jag satte mig och tog den i famnen, drog in en lite unken doft av bäbis, matfläckar och sovlukt. Och saknade. Saknade den lilla ålande kroppen på väg ner eller upp. Saknade det tunga huvudet med sitt fjuniga täcke av dun. Saknade de små händerna som helst av allt vill peta i ett öga eller näsa.

Längtans blåa blomma. Helt utslagen i hjärtat.

Ett, tu, tre

Jag gör som Fraidi och skriver en lista:

1. sommarplaner: jobba. men också en vecka på gotland och en i blekinge.
2. mest nöjd med: att ha börjat jobba igen!
3. last: choklad. choklad. choklad.
4. vad hänger på väggarna: inte tillräckligt mycket, men åtminstone ingen monet-affisch.
5. relation till mejlen: både och. ibland kärlek. ibland tvång. men oftast kul.
6. skrattade senast: för en stund sen när kollegan sprattlade in med mycket energi.
7. nojor: alldeles för många.
8. favoritresmål: längtar till italien och nya zeeland. har älskat new york, skottland och kuba.
9. favoritråvara: olivolja och vitlök.
10. favoritredskap i köket: vass kniv.
11. hemlig kunskap: tom of finland och hög kajsa varg-kompetens.
12. skrek senast till mitt barn: har inte börjat än. fast vi skrek i kapp igår, sixten och jag, när rullgardinen hängde sig. jag morrade och han härmade.