fredag 30 oktober 2009

Problemet med två barn
















...är att när den ena blir frisk så kan den andra bli sjuk. Och idag har Nils fått kräkisen. Puh. Fast det känns som en light-variant efter Sixtens natt. Nils kräks lite och sen är han glad igen och på sätt och vis är det ju skönt att fortfarande amma nu, då vet jag att han får i sig lite vätska och näring samtidigt.

Vi roar oss annars med att se Nils träningsgå med gåvagnen. Han ser så fruktansvärt stolt ut där han går fram på spikraka ben och tittar på oss med "Ser ni, ser ni!" i ögonen. Han tar sig över trösklarna men när det tar stopp vid vägg eller soffa häver han upp ett abnormt argskrik av frustration att inte bara kunna fortsätta i evighet. Och sen blir han för trött för att gå och skriker argskriket igen.

Och, jo, tittar ni på bilden så ser ni årets första pepparkakshjärta!

torsdag 29 oktober 2009

Praise the lord!

Inget mer kräk idag. Och ingen tvätt... Jag är väldigt, väldigt glad.

onsdag 28 oktober 2009

En kräkis och ett tvättberg

Sixten har kräkts hela natten. En del sin säng och väldigt mycket i vår säng. Nattsömnen har som bäst varit någon timme sammanhängande och idag har jag tvättat nio maskiner tvätt. Det är personligt rekord. Faktiskt har jag aldrig sett så mycket tvätt förut. Som tur är har mina svärisar varit här och stöttat, stekt plättar, burit arg Nils, gjort pumpagubbe med Sixten, burit kräkta lakan, lagat middag. Och köpt Napoleonbakelse.

Nu knäpper jag mina händer och ber att vi alla slipper förra nattens bravader. Fast just in case har jag bokat tvättid imorgon också.

måndag 26 oktober 2009

Säg det igen

Du gjorde det igen
Alldeles nyss
Du sa det där man aldrig får säga
Du sa det till mig, det outhärdligt
hänsynstlöst förbjudna
Du sa jag älskar dig, jag älskar dig, 
jag älskar dig

Du la din hand på min rygg
Jag vände mig om och du gjorde
det man aldrig får göra
Du strök min panna med stora, varma,
sträva, trygga händer 
och sa, jag älskar dig, jag älskar dig, 
jag älskar dig

Jag har blivit med Spotify. Och där hittar jag Lisa Nilssons "Säg det igen". Förra gången jag hörde den var på begravning. Nu hör jag den igen. Så fantastiskt vackert. Och tårarna kommer som jag fortfarande satt kvar där i kapellet på bänken.

söndag 25 oktober 2009

Hur man vet att det är dags att städa



















Tag en tanddreglande krypbäbis, skicka ut honom i lägenheten. Kommer han tillbaka med skägg så borde man gjort det förra veckan.

lördag 24 oktober 2009

En livlina? Nej, men en Saltimbocca to die for.

Igår genomfördes ännu ett lyckat restaurangbesök med hela familjen. Nycklar: icke svinhungrig lillgris, tidigast möjlig middagstid och kort promenad hem. När vi gick hemåt igen förundrades jag över hur bra vi genomfört det hela, utan skrikutbrott, med helt uppätna Saltimbocca och oxfilé gorgonzola till föräldrarna och bara ett glas vatten utspillt.

Att servitrisen såg ut som hon ville att vi skulle sjunka genom golvet och försvinna så fort vi kom in genom dörren är väl något man får suga i sig. Om ni frågar mig så gjorde vi det inte bara bra, utan helt fenomenalt bra faktiskt. Och någon gång kommer hon också sitta där, med en kladdig bäbis som kastar mat på golvet och en kan-själv-tvååring som välter glas och tappar bestick, och förstå varför det ibland är livsnödvändigt att få en god middag på lokal. Även om man har små barn. Eller, just för att man har små barn.

torsdag 22 oktober 2009

Jodå

Klipptid. Förmiddagsfika med Nils på Ritorno. Öppna förskolan. Skogspromenad och korvgrillning med vänner. Lunch som någon annan har lagat på en tallrik som någon annan diskar efteråt. Lägenhetsvisning. Stövelinköp till barnen med proffsig hjälp. Bra kaffe att dricka med fin vän. Upptäckten att jaga Sixten är ett väldigt bra distraktionsmedel i konfliktsituationer - och kan väl rimligen räknas som träning också?

Alla saker som gör att dagarna skimrar lite extra när man är hemma i stan igen.

fredag 9 oktober 2009

Skimmer

Det är bättre. Jag tror att vi har landat allihop nu och barnen har vant sig vid att vara här och att inte pappa är med. Sixten har sovit med mormor och morfar i tre nätter och det går bättre och bättre. Jag kan fokusera på Nils och behöver inte vara stressad för att de ska väcka varandra. Nils sover lite krattigt, men vaknar i alla fall inte klockan 5 varje morgon (05.30 i morse...) och är en ganska glad fis. Vi åker på utflykt, plockar små gula tomater i trädgården, gör små utfärder, steker plättar och har det riktigt fint.

Det är så märkligt. De nätter jag sover hyfsat kan jag knappt minnas hur det känns när jag är så där urtrött och bara vill gråta. Det är liksom Frodos ringvärld - nästan den här världen men lite annorlunda, mörkare, gråare, och full med demoner. Men när slöjan lyfter så är vi tillbaka här, där det finns regnbågar, kossor som betar, lövblåsmaskiner. Och stöd.

tisdag 6 oktober 2009

Att gå vilse

Det är tungt just nu. Nils skriker oavbrutet om han inte får vara hos mig, är ohyggligt mammagrisig och verkar tycka amningen handlar om liv eller död. På något märkligt sätt så har jag börjat amma honom mer istället för mindre, även dagtid, för han dunkar med sitt lilla huvud mot mitt bröst och gapar och varvar inte ner om han inte får ligga nära och suga på ett bröst. Det känns så där eftersom jag hade tänkt sluta amma, men samtidigt så klarar jag inte riktigt att inte ge honom det just nu heller, han känns så vilsen i tillvaron. Sixten skriker antingen "bort mamma" eller kräver att få vara hos mig - ofta samtidigt så det blir riktigt frustrerande. Jag försöker att inte känna mig bortstött, inte som den där ungen som känslorna väcker inom mig, utan bete mig som en vuxen: rationell, ansvarsfull. Det går ganska dåligt. Jag gråter oftast varje dag för jag kan inte hantera att inte få sova i kombination med de andra två. Jag känner mig vilsen, oförmögen, suddig i konturerna. Allt är eftersatt: håret, kroppen, själen, hemmet, förhållandet, föräldraskapet. Och bloggen borde byta namn till Gnällbloggen.

Just nu är jag och småkillarna hos föräldrarna i Blekinge. Det är upp och ner, fram och tillbaka. Vi plockar stora syrliga äpplen och äter i gräset i oktobersolen, tittar på hästar och klappar katter, klättrar i kojan, äter god mat och dricker vin på kvällarna. Och fastnar i utbrott och gråtattacker, ensamförälderångest och uppvak. Trots fina morföräldrar som gör sitt bästa för att avlasta så räcker inte en mamma till för två smågrisar som behöver få tröst samtidigt, eftersom de är i helt olika faser.

Nu har vi tagit oss igenom en av jordens längsta dagar, jag är tacksam att den nästan är slut men fasar för natten. Om 20 minuter ska jag ligga i sängen och be mina böner. Snälla, snälla, snälla, låt oss sova tre timmar i sträck och inte gå upp innan klockan 5.

fredag 2 oktober 2009

Två år och fyra månader



















Spindelspindelmannen, klättra upp för trån. Han sjunger ofta, trallar med sin lilla ljusa stämma, lite entonigt och så fint att man blir alldeles glad. Från att ha varit en ganska försiktig general har han gått till att bli värsta klättermusen. Överallt klättrar han. Och hoppar. Under tiden ropar han Inte ramla! Varje morgon och eftermiddag cyklar han på sin trehjuling, kan trampa själv både bakåt och framåt. Han har också bestämt sig för att han inte behöver haklapp längre, med ett bestämt Vill inte! Det funkar förvånansvärt bra. Pottan använder han då och då, men det är fortfarande blöja som gäller.

Har aldrig gillat napp men älskar sin nappflaska. Med vatten. Så vår finurliga tanke från början om att "det är väl lika bra att han inte har napp för då ska han bara sluta med den" sjönk som en sten eftersom han istället vill ha nappflaskan. Med vatten. Det är också viktigt vilken flaska det är. Både kärleken och jag har stått där, rasande och uppgivna, mitt i natten i morgonrock och sömndruckna ögon, när den lille prinsen viftat undan oss med "Nej, inte den, jag vill ha kaninflaskan". Han är principfast, vår Sixten. 

Han och Nils har börjat bli kompisar. I morse hörde jag dem i vardagsrummet, bägge skrattade högt och jagade varandra, runt runt på golvet bakom sängen. Ord, längre meningar och rim bubblar ur munnen. Några av de mest använda fraserna just nu är: Vill inte, Dumma, Kommer spöke och Vill ha vatten. Han är snäll, vår Sixten, kramar kompisarna på dagis när han kommer dit, tröstar om någon är ledsen. Blir lite blyg när han får för mycket uppmärksamhet och då vill han inte vara med längre. Är känslig och egensinnig.  Och världens vackraste Sixten Blixten.