Två år och fyra månader

Spindelspindelmannen, klättra upp för trån. Han sjunger ofta, trallar med sin lilla ljusa stämma, lite entonigt och så fint att man blir alldeles glad. Från att ha varit en ganska försiktig general har han gått till att bli värsta klättermusen. Överallt klättrar han. Och hoppar. Under tiden ropar han Inte ramla! Varje morgon och eftermiddag cyklar han på sin trehjuling, kan trampa själv både bakåt och framåt. Han har också bestämt sig för att han inte behöver haklapp längre, med ett bestämt Vill inte! Det funkar förvånansvärt bra. Pottan använder han då och då, men det är fortfarande blöja som gäller.

Har aldrig gillat napp men älskar sin nappflaska. Med vatten. Så vår finurliga tanke från början om att "det är väl lika bra att han inte har napp för då ska han bara sluta med den" sjönk som en sten eftersom han istället vill ha nappflaskan. Med vatten. Det är också viktigt vilken flaska det är. Både kärleken och jag har stått där, rasande och uppgivna, mitt i natten i morgonrock och sömndruckna ögon, när den lille prinsen viftat undan oss med "Nej, inte den, jag vill ha kaninflaskan". Han är principfast, vår Sixten. 

Han och Nils har börjat bli kompisar. I morse hörde jag dem i vardagsrummet, bägge skrattade högt och jagade varandra, runt runt på golvet bakom sängen. Ord, längre meningar och rim bubblar ur munnen. Några av de mest använda fraserna just nu är: Vill inte, Dumma, Kommer spöke och Vill ha vatten. Han är snäll, vår Sixten, kramar kompisarna på dagis när han kommer dit, tröstar om någon är ledsen. Blir lite blyg när han får för mycket uppmärksamhet och då vill han inte vara med längre. Är känslig och egensinnig.  Och världens vackraste Sixten Blixten.