Igår genomfördes ännu ett lyckat restaurangbesök med hela familjen. Nycklar: icke svinhungrig lillgris, tidigast möjlig middagstid och kort promenad hem. När vi gick hemåt igen förundrades jag över hur bra vi genomfört det hela, utan skrikutbrott, med helt uppätna Saltimbocca och oxfilé gorgonzola till föräldrarna och bara ett glas vatten utspillt.
Att servitrisen såg ut som hon ville att vi skulle sjunka genom golvet och försvinna så fort vi kom in genom dörren är väl något man får suga i sig. Om ni frågar mig så gjorde vi det inte bara bra, utan helt fenomenalt bra faktiskt. Och någon gång kommer hon också sitta där, med en kladdig bäbis som kastar mat på golvet och en kan-själv-tvååring som välter glas och tappar bestick, och förstå varför det ibland är livsnödvändigt att få en god middag på lokal. Även om man har små barn. Eller, just för att man har små barn.
2 kommentarer:
Ja, jag slås också av hur folk fördomsfullt måttar med blicken när man dyker upp på "oväntade" platser med barn i släptåg. Varje gång det funkar (vilket faktiskt är de allra flesta gångerna) så känns det riktigt triumfartat, eftersom man verkligen gått ut hårt i underläge. Mycket troligt kommer servitrisen sitta där själv om ett tag, men tyvärr kommer hon säkert inte komma ihåg alla dömande blickar hon avfyrat... Ni är i alla fall mina idoler som gör en sådan sak! Klart man ska! Jag efterlyser fortfarande restauranger som är kombinerade lekplatser och matsalar utan att vara McD eller liknande plastsal. Vad juste det skulle vara. Kram!
Just för att man har småbarn :-)
Fått sova någon sammanhängande sömn på sistone...?
Skicka en kommentar