Kille eller tjej?

Jätteintressant program om könsroller och barn i P1 just nu. Lyssna på Barnen.

Insändaren och raseriet

Jag har börjat läsa insändarsidor i tidningarna. Det känns som en abnorm pensionärsvarning, men jag tycker att det är ett så himla intressant sätt att uttrycka sig på. Nästan så jag skulle vilja forska på det. En liten röst som får utrymme att höras i det stora bruset. Och sen en antagonist som vill besvara det där inlägget och förklara "hur det är på riktigt". Det tycker jag är väldigt roande.

Fast det finns stunder när jag vill skriva insändare själv. Eller ännu hellre skicka en brevbomb. Till exempel för att besvara kammaråklagare Rolf Hillegrens fantastiskt insiktslösa svammel i DN idag. Det handlar om sexualbrott. Och att det "finns kvinnor som anser sig illa bemötta". Men Rolf förklarar tydligt att det handlar om orealistiska förväntningar och att det ofta är motiverat att ställa frågor som kan upplevas närgångna. Allt detta som garant för en korrekt dom. Han avslutar med att säga att problemet inte kan lösas genom utbildning av jurister i genus- och sexulakunskap. Nej, för guds skull. Det är ju inte juristerna som gör något fel. Utan de som behöver utbildas är, enligt Rolf, "journalister och feminister".

Jadu Rolf. Det är människor som du som gör att jag blir rädd och fullständigt rasande, men ändå gör att jag förstår varför samhället ser ut som det gör. Det är en sån inställning från en representant för vårt kära rättsväsende som gör att jag vill skrika högt och ge mig ut på korståg. Men mest av allt vill jag skicka Katarina Wennstam på honom. Hon har skrivit två grymt bra böcker: Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. De handlar bägge om samhällets syn på våldtäkt. Fruktansvärt skrämmande och fruktansvärt viktigt. Läs, demonstrera och protestera mot en syn på sexualbrott, som verkar vara sprungen ur en människosyn 100 år tillbaka i tiden.

Själv ska jag skriva en insändare. Och den kommer att vara gudomligt rasande.

chick lit

Uppmuntrad av gårdagkvällens föreställning kommer 5 blandade godbitar ur min bokhylla:

1. The Madwoman in the Attic - Gilbert & Gubar. Om kvinnor i litteraturen under ett århundrade. 1800-talet närmare bestämt.
2. Kvinnorummet - Marilyn French. Inte helt ny, inte helt uppdaterad, men min första feministiska läsupplevelse.
3. I en klass för sig - Fanny Ambjörnsson. Svenskt om genus, klass och sexualitet.
4. Cunt - Inga Muscio. "A declaration of independence", som det står på framsidan. Titeln säger annars det mesta.
5. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra - Marklund & Snickare. Trodde inte att den skulle vara så bra. Men det tycker jag den är. Bra, praktisk och rak.

Hipp hipp hurra!

Jag har alltid fnyst lite föraktfullt åt Polarn o Pyret, fast i smyg. Lite för välanpassat, lite för välstruket, lite för randigt. Men, jag lägger mig härmed på rygg och visar strupen. Respekt till PoP för jämlikhetstänk kring barnkläder! Jag ska härmed handla så mycket min plånbok tillåter ur den nya unisexkollektionen, där fokus inte är kön utan storlek. Äntligen! Och hey, det behövdes bara att vi kom en bit in på 2000-talet för att den poletten skulle trilla ner hos någon... Inte illa. Ha.

Det är någonting som triggar mig så överjävligt när det gäller färguppdelning. Rosa för tjejer och blått för killar. Min sambo förstår inte varför jag blir så arg. Det är nästan så jag inte förstår det själv, men jag tror att det handlar om att det är en så stark symbol för könsroller och uppdelning. Att inte få ha på sig vad som helst för att man minsann är tjej. Eller kille. Alltså - att inte få göra vad som helst för att man minsann är tjej. Eller kille.

Jag är övertygad om att jag också kommer att stå där och dra i en prinsessklänning. Eller piratkostym. Men så länge jag bara kan så ska jag härda ut och köpa fina kläder som inte vrålar könstillhörighet istället för personlighet. Och när jag inte härdar ut längre - påminn mig om det här inlägget.