Att vara nybliven förälder är väldigt mycket mikroliv har jag upptäckt. Jag har en heltidstjänst som buffé, det byts blöjor, det sovs, det vankas med Sigge över axeln som en liten groda, det körs barnvagn. Livet utanför känns väldigt långt borta och jag har lite svårt att intressera mig för den där världen utanför lägenhetsväggarna.
Samtidigt har väl aldrig livet varit mer makro än nu. Alltså, någonstans går hela tiden tankarna och aktiviteterna till någon annan, någon som inte är man själv, någon som man bara vill väl och vill överösa med all kärlek man bara kan få ur sig. Både jag och kärestan cirklar som hökar kring Sigges vagga när han sover och vill bara peta på honom för att se så han andas. Och se till så han vaknar och är med oss igen. Det är så stort att få dyka ner i hans stora djupblå blick, gammal och ny på en gång.
Nåväl. Livet är kanske lite mer mikro än makro, när jag tänker efter. Det känns bra.
4 kommentarer:
O du vackra mamita,
man vill säga Grattis om och om och om igen. Han är otroligt söt, vacker och ljuv men ändå lite tuff på nåt vis bakom de plirande ögonen. Kan ana hur mjukt att snosa på fötterna. Stanna du i din kokong och njut.Bloggen är väl precis så mycket utanförliv du hinner med. Vill du få en föraning av hur livet kan te sig med honom om en 7-8 år så ska tant Agnes berätta..;-D
agnes:
Ja, han är lite som en utomjording fortfarande. En utomjording som börjar landa på jorden. Lite ängel, lite människa.
Ser fram mot att höra allt om de större varianterna och om Spanien... Hoppas ni hade det riktigt skönt!
Ja, visst är det MAGISKT! Min bebis är lite större nu, men när jag läser det du skrev minns jag helt glasklart hur jag bara ville sitta med näsan mot hennes hjässa och mage mot mage exakt hela tiden.Det var helt omöjligt att bry sig om omvärlden...
Och vilka underbara fötter din son har! Ville nästan trycka näsan mot skärmen, men stoppade mig själv i tid ;-)
dorisettan:
vad skönt att höra att det inte bara är jag som blivit skvatt galen av bäbisdoften! jag stannar i kokongen ett tag till då... och fötterna är nästan en av de mysigaste delarna på den lilla skrutten av någon anledning. glad att kunna dela mysfaktorn:D
Skicka en kommentar