Trots att jag bara jobbat några veckor så längtar jag ut. För den här tiden på året är det inte naturligt att jobba helt enkelt.
Sommar. Mjölkfärgade nätter, smutsiga barfotafötter, fräknar på näsan. Jordgubbar, solvarma. Jasminbuskar som doftar överraskande retsamt, men som inte låtsas om att de får hjärtan att värka av längtan. Regn, ljummet doftande. Solvarm hud på älskad vän, fingertoppar, andedräkt. Utomhusfrukost med syrlig filmjölk och de där jordgubbarna, de solvarma. Simma naken i havet, huden som knottrar sig av kylan i vattnet och som blir salt och sträv i solen igen.
Jag längtar efter sommarlov.
4 kommentarer:
åh vad ljuvligt det låter, jag kan riktigt känna doften...
-ährm.. två veckor... fast sommaren är så bra att man kan ha sommarlov fastän att man jobbar... du har ju allt det där, inte sant, blåklintskyss och kanelbullekram katten svänger
Fint så fint beskrivet. Och vet du? Jag har det. Sommarlov alltså! ;-) puss
fru a:
jag också, trots att min omgivning ger mig korridorer utan fönster, automatkaffe och myndighetsdoft. men jag längtar...
katten:
det är sant. så jag håller mig krampaktigt i den tanken, när solen skiner utanför fönstret och jag stirrar ut med förhäxad blick. kyss och smultronkram!
borgarbrackan:
ja! ljuvliga sommarlov! jag kan inte annat än gratulera dig till ditt lyckosamma val av födelsemånad:D kram och puss!
Skicka en kommentar