När jag lämnat Sixten på dagis och tar min morgonpromenad med Nils så saxar vi förbi glömda grusbeklädda snöhögar. Det kraskar av grus mot torr asfalt under fötterna, snödroppar lyser upp svart fuktig jord och dammet yr från torra gator. Det är överväldigande grått runt omkring. Jag längtar och fantiserar om hur det kommer se ut om några månader. Grönskan. Doften. Värmen.
När jag kommer hem så snöar det igen. Och jag fortsätter längta.
4 kommentarer:
guuuuu´vad jag längtar....
men vetdu att i förorten så luktar det jord och smältvatten och snödroppar blinkar yra.
kom dit vettja sa katten
Nänä - kom till Skåne vettja! Här är det vår!!!
Glöm inte bort att det där torra gruset som är snubbelvänligt under gympadojorna, är bland det första och bästa vårtecknet som finns !
da cat:
ja, längtan blommar i bröstet. och jag kommer på fredag i alla fall! kram
Anna:
Åh, längtar till Skåne också:D Kram till dig också
Borgarbrackan:
Nej, visst är det ljuvligt. Det påminner mig alltid om när jag var liten och sprang på skolgården i Solberga. Mmmm...
Skicka en kommentar