Gruset kraskar under fötterna och jag går långsamt mellan kolonistugorna längs med Karlbergskanalen. De hänger i klasar runt mig. Lila moln till höger och vita skyar till vänster. Och sen kommer doften. Syrén och hägg i ljuvlig förening. Aningslös, bedövande förförisk och oskuldsfull på en och samma gång.
Skolavslutning, knästrumpor och vit klänning, plåster på knäet efter att ha trillat med cykeln, I denna ljuva sommartid som ekar mellan kyrkväggarna och gåshud av kylan därinne. Den oändliga frihetskänslan som bubblar upp i bröstet på väg ut. Mot sommarlovet.
Allt i den där doften. Gravt sommarlovsframkallande.
6 kommentarer:
Jag vet!! Det är som hela naturen står brud. Och det skapar magi. Söt, bubblande, härlig magi som gör dig förälskad och full av äventyrskänsla och busighet. Där allt är möjligt, och ligger framför oss i det fuktiga sommargräset. Allt kan hända. Och den ljusande framtid är vår! Skål!
Och stoppa tiden för jag hinner inte med..
agnes:
Amiga mía, jag tycker du ska börja blogga också. Du har så mycket ord och tankar som känns som de längtar efter att komma ut... Ljuvligt är det både med ord och syréndoft!
luktade på en syren idag, mmmm! man kan inte lukta på en syren och inte le :)
linda k:
nej - det är det som är så jäkla härligt! det är fullständigt omöjligt att förbli oberörd. Beroendeframkallande också:D
Omge dig med syréndoft,packa i lufttätaburkar. Snart viner nordanvinden och då är det dags att öppna en burk eller två så man står ut till nästa syrén-tid
gambla moster:
Inte illa - du har nu officiellt inträtt i bloggosfären! Så lätt var det:D Och jag tar ditt råd på allvar... Kram!
Skicka en kommentar