Vi tog oss igenom natten, Nils och jag. Fast kul var det inte. Jag skulle tro att han har skrikit i ungefär 3-4 timmar och eftersom Nils inte gör något lite halvdant så har det varit gallskrik. Det spelade liksom ingen roll vad jag gjorde: klappade, buffade, tog upp. Jag misströstade kraftigt runt 2 tiden och tänkte att "det här går bara inte". Men, så förändrade sig tonen och ilskan fram på morgonen, det blev inte fullt så eländigt och gick snabbare att trösta och lägga till rätta. Och så somnade han om själv, klockan 5 och sov till 7, när han vaknade med ett glatt joller.
För att inte förledas till några amningar hade jag satt på mig amningsovänlig bh och ett tight, långt linne som det skulle bli jävligt jobbigt att dra upp. Så ingen amning i natt heller. Har däremot ammat honom lite nu på dagen, för att tanka lite extra närhet och immunförsvarshöjande. Det känns mycket lättare att sluta med det när det är dags eftersom han ändå äter hyfsat bra. Och äta har han gjort bättre än vanligt so far idag också. Tror att mycket av vårt matstrul - han äter ganska lite - beror på att han småäter hela nätterna igenom och jag hoppas att det ska lösa sig automatiskt nu när han inte får amma längre på nätterna.
Jag känner mig lite mosig, men vid gott mod. Jag tror att det kommer gå bra, bara vi är ihärdiga och inte trillar tillbaka i amningsfällan. Hellre får Sixten sova inne hos oss ett tag så att Nils får lugn och ro, medan han lär sig att sängen är skön att sova i och att man faktiskt kan göra det även om man inte ligger som en sugfisk vid bröstet.
Nu är det ny peppning inför kommande natten när jag och Nils fortsätter. Imorgon tar kärleken över och jag sover med Sixten. Håll tummarna för oss, alla fina människor!
4 kommentarer:
Jag håller alla tummar! Det kommer att gå! Vi fick göra samma procedur med S&S, det var hemskt, men underbart efteråt!
Självklart hålls här tummar och kanske det även sänds en bön till min högsta arbetsgivare? Bra att du är vid gott mod - jag tror absolut att det är en förutsättning för att det ska kunna funka i slutändan. Stora styrkekramar!
Heja dej som orkar:) har läst lite i i dina senaste inlägg å jag beundrar dig som över huvud taget fungerar!! med så lite sömn i kroppen. Jag hade inte pallat! Allt gott å jag håller tummarna
Frida:
Åh, vad skönt det är att höra att man inte är själv i sömnträsket och att det faktiskt funkar! Tack!
k:
JA! Snälla, alla krafter behövs här! Eller har du kanske redan gjort det? Han somnade på 10 minuter i kväll nämligen... Jag håller tummarna för att det ska hålla i sig i natt också. Kram
Toril:
Tack! Det är ju lite upp och ner med fungerandet, men jag är också ganska förvånad över att jag faktiskt funkar efter så lång tid med så lite sömn. Kroppen är otrolig!
Skicka en kommentar