Vi har ätit middag och druckit en fredagsöl (en kall folkis, roligare än så blir det inte). Barnen sover i sina sängar. Just nu. I kroppen bor en stor trötthet och tacksamhet. Eftermiddagen har varit bra, lugn, varm, utan trotsattacker. Och det räcker långt.
De senaste nätterna har barnen avlöst varandra i sömntrassel och kört varannan natt. I onsdags vaknade Nils kl 23 och skrek och grät fram till kl 2, då helt plötsligt var allting bra igen och han en nöjd ung man. Jag misstänker att det är tänder på väg upp, det var liksom så konstigt och ryckigt. Natten efter sov han hela natten igen, men då drömde Sixten mardrömmar och vaknade om och om igen. Fas det är kanske tur att de inte sätter igång samtidigt i alla fall.
Jag längtar tills imorgon. Då ska jag få massage och varma bad, god middag, umgänge med vän som jag inte sett på evigheter känns det som. En hel natts sömn. Och vara ifrån Nils för första gången. Det känns spännande och bra. Det är dags, det är det.
5 kommentarer:
låter ljuvligt. ha det underbart!
Jag kan bara hålla med. Ljuvligt! (Inte nätterna då, men skönt att de i alla fall kör varannan-natts-princip. Det gör våra också.) Ha en fantastisk helg! Kram!
Stackars, stackars dig med sömnen. Det är så jobbigt så man kan inte förstå förän man varit där.
Men lyllo, lyllo er som ska till solen. Helt underbart! Så avundsjuk!
/Samma
Låter verkligen som något du behöver - njuuut!
fru a:
Tack, I will!
k:
Tack, jag ska njuuuuuta! Och, jo, det är väl tur att de inte kör samtidigt, men det är ju så tröttsamt... kram
samma:
Ja, det är ju inte som att jobba lite mycket en period eller gå på krogen var och varannan natt. Det går inte att förstå om man inte varit där faktiskt. Men jag hoppas att det är på väg att bli bättre. Eller, det är mycket mycket bättre. Och tanken på solen gör det lättare helt klart.
Alexia:
Jag njöt! Jag njööööööööt!
Skicka en kommentar