Kväll fem så grät jag. Av trötthet och misströstan. Nils vaknade stup i ett och gnisslade, behövde lyftas upp, buffas, ramsas. Han väckte Sixten, som gnisslade, behövde ha vatten och stoppas om. Och tvärtom. De satte igång varandra och hela natten kändes det som jag vaknade med ryck, drog på mig morgonrocken och släpade mig in till barnen med sammanpressade käkar för någon slags omsorg.
Men igår, på sjätte natten, så hände det. Nils sov HELA natten utan att vakna en endaste gång. Och detta trots att hans storebror inte gjorde det... Sixten verkar drömma mycket, det är mycket tigrar och spöken, och många uppvak med gnissel och tjut. Men Nils sov. Som en ängel. Lycka och seger!
Idag håller jag på att kolla hotell på Koh Chang. Utanför regnar det grått och snoriga barn körs i vagnen med stelkalla fingrar. Inuti är jag redan där, vid turkosblått vatten, elefantbad och tropiska nätter. Det lättar upp avsevärt.
7 kommentarer:
Håller tummarna för att det blir fler och fler sådana där genomsovar nätter. Och att det liksom blir mer regel än undantag. Det hoppas jag på här hemma också och jag vet ju att det är det logiska i utvecklingen även om det tar tid. Förbannat lång sådan. Stora kramar och vad skönt att ha Koh Chang att svänga framför ögonen när det känns som tyngst!
Svårt det måste vara att inte få sova...jag hade blivit galen tror jag!
Hurra hurra hurra!!! Och ingen är värd en månad i Thailand mer än ni just nu känns det som. Puss
k:
Tack, jag hoppas hoppas hoppas också. Varje kväll och dag. Och, jo, resan lyfter anden till nivåer jag inte trodde var möjliga på en regnig novemberdag. Kram
Alexandra:
Ja. Det verkar nästan så. Jag lever fortfarande lite på hopp och kaffe...:D Kram
Toril:
Ja. vissa dagar blir jag galen, andra funkar på något märkligt sätt ändå. Det konstiga är att man klarar mycket mer än man trodde var möjligt. Nu känns 3 timmars sömn i sträck nästan som en hel utsövd natt.
Borgarbrackan:
Du är fin du:D Tack och Puss o kram. Vi ses ju imorgon:D
Hej, så ni far till Hasseludden istället, vad härligt! Hoppas att det blir riktigt vilsamt och gött. Läser med viss förfäran om era nattbataljer, det verkar rätt jobbigt. Tror inte att det tog så många nätter med Frans eller Sigge, ett par tre sömnlösa skriknätter sedan var det nog klart. Hm, det kanske inte är en tröst att höra att ens egna ungar är besvärligare än andras... Stor kram i alla fall, du är verkligen tapper och stark! // Pia
Pia:
Japp, det blev så och det blir toppen. Nätterna har blivit mycket bättre. Nils sover i princip hela nätter nu, varje natt. Sixten däremot håller igång mycket...det verkar vara så mycket som snurrar i hans lilla huvud. Äh, det gör inget att höra att det gick snabbare för er. Det tog MYCKET längre tid med Sixten så det känns ändå väldigt bra nu. Och kramar tillbaka till dig!
Tack for intiresny Blog
Skicka en kommentar