tisdag 24 november 2009

En lördag. Men inte vilken som helst.

Födelsedagsuppvaktning. Kaffe. Stress hem. Sixten somnar i vagnen. Jäklar. Sixten vill inte somna hemma. Nils är trött, men vill inte sova när han hör att storebror ligger i sängen bredvid och småpratar. Bägge barnen sover inte, de står i var sin spjälsäng och hoppar glatt. Sixten får komma upp och får mat. Nils somnar. Lägger Sixten, Nils vaknar. Irritation och lite gnäll. Jag tar väskan och går. Ett dåligt samvete följer mig ut till väntande vän i bil.

Vi åker genom stan. Vi babblar. GPS på. Mobil. Tunnel. Mindre vägar. Vi babblar. Snabbt framme. Tallar och regnvåt asfalt. Det susar, fast inte av bilar längre. Bara träden. Och vattnet.

Checkar in. Ljuvligt hotellrum: enkelt, vilsamt. Fan glömt kameran. Snabbt på med baddräkt och kimono. Andas högt upp, går i rask takt, babblar lite frenetiskt. Går i långa korridorer. Plötsligt är vi där: vid massagen. 30 minuter: andas långsamt, varma händer, mjuk olja. Kroppen går ner i varv, vill vila, fast rädd att vila, rädd att slappna av, rädd att känna hur trött jag är och hur mycket jag bara vill sova.

Långsamt kommer andningen och takten ner. I takt med att jag häller varmt vatten över mig, ur en trähink. I takt med att vi sitter nakna i varm bassäng med stenbotten som känns sträv under rumpa och händer. I takt med att vi låter novemberkvällen omsluta oss, i utomhusbassängen: huvud i kylan och kropp i värmen. I takt med teet och frukten vi dricker och äter i vilstolar. I takt med att vi inte har lust att bada längre utan bara sitta i våra kimonos i soffan vid baren och dricka en drink. I takt med någon lagar middag till oss, serverar och dukar undan. I takt med att vi hinner prata, slutföra samtal, låta orden glida vidare i någon annan riktning än de startade. I takt med att det blir ett möte, på riktigt. Där vi inte hunnit eller orkat komma på så länge. Det är glädje.

Sen sover vi. En hel natt. Tungt och utan avbrott. Vaknar och mediterar, för kort men härligt. Äter frukost. Vilar lite och åker sen hem. I hallen möts jag av två runda, glada ansikten, som leker kurragömma bakom en dörr. Jag är varm och glad. I mig flödar energin. Runt mig flödar kärlek.

6 kommentarer:

k sa...

Så fantasiskt skönt att du fick din tid! Och det låter underbart, verkligen. Stor kram till dig!

Yogamamma sa...

Åh Hasseludden. Härliga, härliga ställe. Och härliga, härliga energi!

Jessica E sa...

Låter så härligt!!! Tänk att lite andrum räcker för att komma upp med näsan över vattenytan igen :-)

Borgarbrackan sa...

Tack för vårt fantastiska möte darling...Många energifyllda kramar

anna sa...

wow. välförtjänt!

Anna ser dej sa...

k:
Det var. Magiskt. Underbart:D Kram

Yogamamma:
Ja, det är så himla härligt. Man vill bara stanna där, i kimonon och inte åka hem igen. På några dagar i alla fall. Och energin var oändligt behövlig...

Borgarbrackan:
Tack själv vackra vännen! Det var oändligt härligt. Vi får göra det till en vana:D Kram, kram!

fru a:
Japp. Det tycker jag faktiskt också!