Först var jag nyförlöst. Sen hade jag inte lust. Sen hade jag inga skor. Sen blev det inte av.
Förrän idag. Idag har jag nämligen tränat för första gången på säkert nio månader. Det gjorde ont. Och var underbart.
Nu finns ingen återvändo. Buns of steel, ye will be mine.
2 kommentarer:
Heja, heja!!
Tack:D Och nu är det ingen hejd på det - idag ska jag träna igen. Tjoho!
Skicka en kommentar