onsdag 23 januari 2008

Utveckling



Lillgrisen och jag var på BVC idag. Det mättes och vägdes och skrutten fick visa att han kan vinka, alldeles på egen hand. Och vecklat ut sig har han också, fast inte så värst mycket sen sist. Nu väger han 8,2 kg och är 70,6 cm lång, min stora kille.

Just nu känns det som det händer så mycket i Sixten. Sen i helgen har han ätit dåligt och sovit ryckigt, vaknat och gråtit och somnat om igen. Oftast. Men det kanske inte är så konstigt att det är lite upp och ner när man håller på att lära sig så mycket nytt.

Han pratar, vinkar och bläddrar i sin bok själv. Han ålar och krålar, vänder och vrider, går upp i brygga, guppar med rumpan och sprattlar med benen. Krypet är liksom inom räckhåll, men han har inte riktigt kommit på hur tusan han ska sätta ihop alla de där sakerna. Men jag tror det kommer. Snart.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vad jag kommer ihåg så är det just i denna åldern de små liven börjar drömma livligare och även ha mardrömmar. Som du säger beror det på att så mycket är på G och mycket att sortera upp. Det är hemskt medan det pågår men det brukar ju gå över ganska snart.

Anna sa...

Här är det stor frustration över krypandet. Min tjej är så vansinnigt irriterad på att hon inte får det att funka. Hon klarar utmärkt att hopphasa sig fram på rumpan, men det går ju inte så värst fort, men så fort hon försöker sig över i krypställning så pladask ner på magen. Men snart ska hon nog få till det, eller inte, min stora tjej utvecklade rumpvarianten till perfektion istället ;).

Anna sa...

Just det, våra kids är ju nästan lika gamla, min dotter är förr 30 maj ;).

Anna ser dej sa...

gambla moster:
det där stämmer tror jag. i natt vaknade han flera gånger och när jag tassade in och kollade så verkade han gnyffla i sömnen bara.

anna:
imponerande att dottern kan hasa. det har inte S hajjat att man kan. trots att han är väldigt stadig när han sitter... och det måste ju vara grymt irriterande när man NÄSTAN kan ta sig runt. Fast inte riktigt som man vill. :D