Sömntuta

Veckans tema är sömn. Eller, ja, avsaknaden av den.

Efter snart fem månaders avbruten nattsömn så blir man lite...stingslig. Rent av odrägligt rakbladsvass och utan tålamod. Det är inte bra när man ska vara en snäll mamma/pappa och en gosig sambo. Inte bra alls. Så nu är mitt och Alfs stora samtalsämne hur vi ska försöka jobba med sömnen. Sixtens alltså.

I lördags natt var Sixten fullständigt tossig och ville absolut inte sova. Han vaknade och gnällde och skrek om vartannat och inget vi gjorde var riktigt bra. Igår natt sov han jättebra. I natt så blev det ynk och gnissel igen.

Det är väldigt jobbigt att inte få sova. Och min insikt om att avsaknad av sömn kan vara ett tortyrinstrument har nått sina högsta höjder någonsin. Så, nästa vecka ska det sömnmetodas. Fast precis hur har vi inte riktigt kommit fram till än. Sambon lutar åt Anna Wahlgrens "Sova hela natten" som ljuset, sanningen och vägen, och jag åt "Somna utan gråt". Så förmodligen blir det en modifierad kombo.

Några tips, out there?