Sixten har fått en egen stol där han kan sitta själv, om än med huvudet på svaj. Och med en aldring sinande salivsträng som blöter ner det lilla kycklingbröstet.
Men det är ändå någonting med att sitta som plötsligt gör att han känns så stor. Nästan vuxen.
Nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar