Världens sötaste guldgris verkar ha slutit fred med vagnen. Den senaste veckan har vi promenerat runt två timmar om dagen. Och den mesta av den tiden har Sixten sovit. Jippikayey!
Inte nog med att det är väldigt skönt att köra vagn istället för att bära en 7-kilos bäbis, som böjer sig fram för att titta på ens skor, på armen. Det är också väldigt bra motion för mig, som de senaste veckorna, har vältrat mig i fikabröd som om jag aldrig skulle få smaka en hallongrotta mer i mitt liv.
Det är dessutom ytterst välgörande för både kropp och själ att sparka i höstlöv medan man dricker bra kaffe.
4 kommentarer:
Det finns ett engelskt ordspråk som innehåller "persistence". Mer kommer jag inte ihåg, men det var ganska bra och passar precis i detta sammanhang!
Jag måste fråga: Är det redigerade och censurerade bilder på Sixten vi får se? Denna belåtna nuna tycker jag inte att jag riktigt känner igen?!?!
gambla moster:
hehe, lite censur kanske. när det är som eländigast så svettas jag för mycket för att slita fram kameran helt enkelt. men - sanningen är också den att även Sixten verkar vara mer nöjd med tillvaron ju äldre han blir. låt oss hoppas att det håller i sig. när det gäller ordspråket, så vet jag inte riktigt vad jag ska säga:D
Blir du också mer nöjd med tillvaron ju äldre du blir ;)
I alla fall så tycker jag inte att du ska mobba hallongrottorna, de vill ju också bli uppätna..
catwoman:
jo, det kan vara så att nöjdheten ökar med åldern. kanske. jag hoppas det. oavsett skulle jag aldrig mobba - eller nobba - en hallongrotta. de är vackra tingestar och en lycka för oss dödliga.
Skicka en kommentar