Det är fantastiskt att det finns så otroligt mycket rörelse i någon som inte har lärt sig krypa än. Från morgon till kväll så sprattlas det med krumma bäbisben, sträcks det små händer efter allt i närheten, sparkas med små fötter, böjs och ålas. Sixtens små tassar är snabba som bäbiskobror när de sträcks efter saker i närheten. Att stoppa i munnen så klart.
Och krokodilrullningarna har börjat! Igår från mage till rygg och sen från rygg till mage. Fortfarande med mycket stor förvåning i blicken.
4 kommentarer:
Vilken sötnos han är, den lille krabaten!
frida:
han är en gullis, det är han!
ser fram emot ett möte med unge herrn och hans mor i morrn!
linda k:
ja, det ska bli så himla kul!
Skicka en kommentar