Rörstrandsgatan, där en lycklig pappa möts av en värdig lyckönskning varje morgon. Det känns nästan som någonting ur Eddan. Lite isländskt och prosaiskt.
Kattkvinnan: skulle inte det här kunna vara romantik, så säg? Om det nu inte var till ens pappa vill säga...
2 kommentarer:
Jo, det är ju romantik! Far-romantik. Vilken skön impuls; jag vet, jag ska rista in i stenen, och sedan fortsätter man bara...
hacketihacketihack..
catwoman:
ja, jag tänkte väl det:D initiativrikt också!
Skicka en kommentar