Han står nu, Nils. Överallt. Och håller på att lära sig att sätta sig själv. Det är en bra kombination. Och idag sa han "mamma"! Stora saker i hemmafrulivet.
Åh, så underbart! Längtar speciellt till det där "mamma"ögonblicket själv. Det känns helt omöjligt att tänka sig att Pydd skulle vara där om någon månad. Men. Tiden spelar ju spratt med oss hela tiden, så varför inte... Har är ju förtjusande söt, din Nils, för övrigt.
Så fin han är, din lilla! Och det är ganska stort, det där med första orden...Överhuvudtaget så är ju framstegen våra fina gör, något alldeles särskilt. Fina bilder, som vanligt såklart! Och jag skrattade gott åt din dag igår, förlåt, hahaha...men ibland är det bara för intensivt att vara förälder;) och det där med "vill inte" är ju mer standard nuförtiden tycker jag...
Ja, kan bara instämma. Shit, vad han var tidig..!!! Eller är det som den där mamman jag hörde på ett café, som på frågan till sin son: Vill du ha gurkan?, fick ett jollrande svar. Hon sa snabbt: Hörde ni, han sa GURKA...:-D Kram
k: Ja, det går snabbare än man tror. Och kanske, bara kanske så var det liite övertolkning av mammandet. Igår sa han "pappa" och tittade på toaborsten, så vad vet jag vad han egentligen menade. Men det kändes bra i alla fall:D Och, jo han är en sötis, Nilla.
fröken blund: härligt att höra att man kan roa sin fellow bloggerskor:D jo, det är lite intensivt ibland. och vissa dagar vill man bara snabbspola eländet liksom man vill stoppa andra på burk och spara för en rainy day.
yogamamma: nåväl, prata är kanske lite att ta i men någonting som lät som ma-ma var det. och det är tur att alla är olika, hade ju varit skittrist annars!
Alexia: Brås på mamma:D
Borgarbrackan: Hahaha! Precis så skulle jag vilja säga:D Kram!
6 kommentarer:
Åh, så underbart! Längtar speciellt till det där "mamma"ögonblicket själv. Det känns helt omöjligt att tänka sig att Pydd skulle vara där om någon månad. Men. Tiden spelar ju spratt med oss hela tiden, så varför inte... Har är ju förtjusande söt, din Nils, för övrigt.
Så fin han är, din lilla! Och det är ganska stort, det där med första orden...Överhuvudtaget så är ju framstegen våra fina gör, något alldeles särskilt.
Fina bilder, som vanligt såklart!
Och jag skrattade gott åt din dag igår, förlåt, hahaha...men ibland är det bara för intensivt att vara förälder;) och det där med "vill inte" är ju mer standard nuförtiden tycker jag...
Äresant? Shit, Siri kryper. Men står och pratar. Nej, verkligen inte.
Tur att alla är olika
Vilken SÖT liten Nils!
Ja, kan bara instämma. Shit, vad han var tidig..!!! Eller är det som den där mamman jag hörde på ett café, som på frågan till sin son: Vill du ha gurkan?, fick ett jollrande svar. Hon sa snabbt: Hörde ni, han sa GURKA...:-D
Kram
k:
Ja, det går snabbare än man tror. Och kanske, bara kanske så var det liite övertolkning av mammandet. Igår sa han "pappa" och tittade på toaborsten, så vad vet jag vad han egentligen menade. Men det kändes bra i alla fall:D Och, jo han är en sötis, Nilla.
fröken blund:
härligt att höra att man kan roa sin fellow bloggerskor:D jo, det är lite intensivt ibland. och vissa dagar vill man bara snabbspola eländet liksom man vill stoppa andra på burk och spara för en rainy day.
yogamamma:
nåväl, prata är kanske lite att ta i men någonting som lät som ma-ma var det. och det är tur att alla är olika, hade ju varit skittrist annars!
Alexia:
Brås på mamma:D
Borgarbrackan:
Hahaha! Precis så skulle jag vilja säga:D Kram!
Skicka en kommentar