Äventyr får en ny innebörd med barn har jag upptäckt. Som att äta ute. Det är liksom ett överaskningsmoment varje gång. Ska maten funka, ska barnen vara glada, hur mycket kladd tål duken?
Men igår behövde vi det. Nån som lagar maten, dukar undan och tar disken. Så vi spankulerade till La Famiglia, åt mängder med bröd, pasta och kött. Jag drack ett glas vin. Kärleken tog en öl. Och på 45 minuter var vi färdigätna - precis lagom till att Nils började bli trött och gnällig och Sixten började få myror i benen. En mycket lyckad kväll ute, som var slut lagom till halv sju.
När vi kom hem var Nils tokförkyld. Det är han fortfarande, min stackars lilla gris. Snoret rinner och han skriker i högan sky när jag torkar av honom. Jag börjar inse att Sixten inte längre är det stora problemet för höstens förkylningar och influensor. Och hur skyddar man Nils från storebrors snoriga pussar? En omöjlig ekvation.
4 kommentarer:
Visst är det en omöjlig ekvation! Här reageras det också enormt när snoret ska torkas och lika mycket när det rinner. Gråt och skrik oavsett. Men L har blivit ok med näsfridan; ligger ofta helt stilla och låter fridan göra jobbet. Skönt att man vet att DET fungerar i alla fall.
Vad underbart skönt det låter med familjemiddag ute. Jag är grymt imponerad över att ni vågar! Tar ni med mat till Nils då också? Kram i snuvträsket!
La Famiglia är ju trevligt! Blev påmind om att det var länge sen jag var där. De är väldigt barnvänliga där också.
Det där med att hålla undan småsyskonet från storasyskonet funderar jag också på, men jag antar att det bara är att kapitulera.
Åh! Låter som en finfin kväll. en sån man behöver ibland. som gör att man lever upp lite...
Själv tycker jag att vi närmade oss lite vardagspiff igår, när vi tog ett glas rött till makaronilådan...eller det kanske osar alkisvarning, hahaha!!!
Och vad beträffar det här med smittande storesyskon...det är nog bara att kapitulera. dessvärre. och aldrig glömma ad-dropparna. lite skydd ska de väl ge...
k:
Jag är impad över att L accepterar fridan. Det gör INTE Nils. Det som jag märkt funkar bäst är faktiskt en hederlig "handsnytning" som gamla gubbar brukar göra... Och jo, vi är lite modiga allt:D Japp, Nils fick burk med sig som värmdes och det funkade fint tillsammans med lite bröd och majskrokar. Kram tillbaka
Yogamamma:
Ja, himla trevliga är de och det känns inte alls som man stör med barn med. Och jag tror att man bara får kapitulera. Och tvätta mycket händer...
fröken blund:
ha ha! låter som bra vardagspiff:D och att ad-dropparna skyddar mot smitta har jag aldrig tänkt på. men så är det kanske. dags att alltid komma ihåg dem alltså!
Skicka en kommentar