fredag 7 augusti 2009

7 månader



Hans lilla kropp spänner sig på mage, tar spjärn och med vänsterfoten sparkar han sig framåt, mot allt som verkar spännande. Ställer sig i krypställning och gungar, nästan nästan där. Rullar obehindrat och åt vilket håll som helst (två gånger ner från sängen i sommar...). Hoppar med förtjusning i någons knä. Sitter själv om än inte helt stabilt och har lärt sig sätta sig själv från magläge nu också. Vänder sig alltid utåt när han sitter i en famn, vill se, vill vara med. Han är mycket kropp, vår Nils. Jag undrar om det är bondblodet från Blekinge som märks i honom?

Han är krallig. Inte tjock direkt, men bastant liksom. Väger förmodligen mellan 8,5 och 9 kilo. Mäter runt 70 cm. Det tidigare så tålmodiga humöret har bytts ut mot ett ganska ofta tydligt "underhåll mig" och när inte det tillfredställs så häver han upp jordens högsta skrik. Jag tror allvarligt att det skulle kunna orsaka tinnitus för hela familjen. Som tur är är han söt som socker och skrattar glatt gurglande när han får dra någon hårt i håret eller när man nafsar honom i magen. Säger da-da-da, blåser salivbubblor och dreglar infernaliskt. Men fortfarande har ingen tand tittat upp. Det mörka håret har blivit mörkblont, ögonen fortfarande blåbärsblå.

Äter gör han och ammar bara lite då och då. Förutom på kvällen och natten, när han sover ryckigt och helst vill ligga med mitt bröst i munnen som napp. Vi ska snart, snart sluta med det för det är tärande. Tycker jag, inte han. Och sovandet är ett eget kapitel. Precis som Sixten är han morgonpigg och vaknar mellan 5.30 och 6.30. Han somnar vid 19 men vaknar alltid inom två timmar. Somnar igen med hjälp av amning, vaknar runt 23. Och så håller vi på ett par tre gånger till på natten. Somnar han mellan oss i sängen så vaknar jag omedelbart när han vaknar till eftersom han snurrar som en propeller och antingen får man en sparkande fot i magen eller en hand som drar i näsa och hår.

Älskade unge, så mycket själ i liten kropp. Stark och envis. Vår Nilla Pilla, som Sixten kallar honom. Idag fyller han sju månader.

3 kommentarer:

k sa...

Lika vackert beskrivet som vanligt, man ser honom framför sig - du är en riktig mästare med ord! Nätterna kännas igen. Läste precis en blogg om avvänjning vid 7 månader. Det lät väldans jobbigt, men effektivt... http://tvillingtur.blogspot.com
Lycka till! Kram!

k sa...

Förresten, de är äldre än så, insåg jag nu, men det handlar ju snarare om vikt och ork...

Anna ser dej sa...

k:
Tack för fina ord, det gör mig väldigt glad! Och tack för tipset om nattavvänjning - det var super igår när vi körde första amningsfria natten:D Kram