Ordglädje

Igår vab:ade jag för första gången. Sixten hade feber och har fått en vattkoppa bakom örat. Eller något, en liten blåsa är det i alla fall. På dagis går vattkoppor och springmask. Och jag är väldigt glad om det är bara vattkoppor som kommer drabba oss just nu... Det känns inte som vårt liv klarar springmask som grädde på moset i dagsläget utan att drabbas av akut härdsmälta.

Hur som helst, igår var jag hemma och får helt plötsligt möjlighet att umgås med Sixten en hel dag igen. Den mest markanta skillnaden från tidigare är ordglädjen som strömmar över alla brädder. Han härmar och låter och pratar. Mycket är svårtolkat, men igår så kom det en ström av ord jag inte hört tidigare: papably [paraply], mutte [mutter], bolle [allt som är runt, gärna russin], libompa [bolibompa].

Det är så jäkla häftigt att höra att det börjar falla på plats i munnen och att han har full koll på vad man pratar om med honom. Oftast i alla fall.