I helgen kom vi lite närmare det stora som ju faktiskt ska ske om sådär sju veckor. Det nya barnet. Kärleken och jag var på profylaxkurs och andades, åt clementiner och kände att polletten började trilla ner.
Förra graviditeten fanns det så mycket tid att fundera och fixa på. Så mycket tid att prata namn, läsa på och meditera. Den här graviditeten har varit lite mer snabbspolning och "det ordnar sig". Så det kändes väldigt välbehövligt att få sitta ner och hinna fundera över det nya livet som ska komma till vår familj. Hur det känns med tankarna på en ny förlossning. Och sen allt som kommer därefter.
Jag tror att både jag och kärleken landade i lördags. Där bland kuddar och runda magar. Och några timmars andning.
6 kommentarer:
Åh, det låter härligt. Jag och mannen går på repetionskurs på profylaxgruppen på onsdag. Sen har min yogalärare en förlossningsförberedande kväll dagen efter så nästa vecka får även vi landa i det faktum att vi snart blir fyra. För jag håller med dig, det har onekligen varit snabbspolning den här graviditeten.
Det var härligt! Och det låter skönt att ni också får en landnings-andning nästa vecka:D
Good for you, honey :-) längtar efter att träffa dig. KRAM
härligt! (kommer på mig själv med att nästan bli lite avundsjuk igen...) det är verkligen väldigt stor skillnad på första och andra gången.
Det låter skönt och behövligt: att hinna ikapp sig själv på nåt vis.
Borgarbrackan:
Eller hur:D Miss ya lots babe!
fru A:
Ja, det känns väldigt bra. Fast det är skönt att höra att du blir lite avis:D Jag känner mig, trots en väldigt bra första gång, lite nervo för nästa förlossning...
Pixalexia:
Precis. Precis. Precis. Verkligen att hinna ikapp sig själv.
Skicka en kommentar