"Inte ta mej" skriker han och springer allt vad han kan mot köket, längtande efter att bli jagad. Och när man jagar honom och vrålar som en björn, "grrrrrr", så skriker han förtjust och vrålar "Mer grrrr" tillbaka för att få det hela att upprepa sig igen. Vår Sixten som fyller två idag.
Språket och orden kommer fler och fler, för varje dag. Han härmar hela, hela tiden som en liten papegoja. Fast just nu är "nej" det vanligaste ordet. Trotset ligger på lurpass hela tiden och när som helst bryter det ut. Det kräver mycket avledande manövrar och ett jämnt blodsocker både hos honom och oss föräldrar.
Äter gör han. Oftast. Fast vad som faktiskt går ner just idag behöver inte vara samma som det var igår. Dagis funkar fint och det är nästan aldrig problem med lämning. Han har många kompisar där, men Annie och Måns är de mest älskade, som brukar få kram när de ses och skiljs åt.
Men han är så fin, vår stora kille. Han är mjuk, egensinnig, känslig och envis. Och det känns både som igår och som en evighet sen som han låg på min mage, hal som en ål. Två år. Vår Sixten.
5 kommentarer:
Ja, vad snabbt det går. Känner igen mycket av det du beskriver. Det är så häftigt att de blivit små egna människor med egna saker de tycker är roligt och egen vilja. R fyller 2 om snart två veckor och trotset finns i ögonvrån hela hela tiden.
Åh, stort grattis till fine killen!
Stort grattis till Sixten. Och grattis till dig som firar två år som mamma!
Kram och hej, från mej :)
han är så fin så fin! KRAM
k:
Jo, det är inte helt lätt att växa upp och bli stor minsann:D
Frida:
Tack, tack!
Yogamamma:
Tack från oss bägge!
Borgarbrackan:
Jo. Han är det. Megafin. Kram!
Skicka en kommentar