Om jag hade varit i Stockholm lördag den 18 juli så hade jag varit på Skeppsholmen, det svär jag på. Lauryn Hill och Meshell Ndegeocello kommer inte lämna Jazzfestivalen oberörda.
Lauryn, jordens vackraste, har jag alltid velat se live, men inte haft chansen. En röst som sträv sammet. Tänk att få gunga till den i svensk sommarnatt. Men Meshell har jag sett. På en liten mörk inrökt jazzklubb i New York. Bandet nära, nära med publiken tätt intill. Meshell som navet allt snurrade kring, självlysande, en egen kraftstation. Resten av bandet bugade liksom mentalt hela tiden för henne, fast med ett stort leende som sa "Fan vad stort att vi får spela med DIG". En fantastisk basist, en fantastisk sångerska.
Vi ska njuta på annat håll. Fast inte med Lauryn och Meshell. Det smärtar mig faktiskt ganska mycket.
Och precis nu ser jag att Guru ju också kommer samma dag. Alltså. Vi kanske måste ställa in semestern. Eller åtminstone ta ett flyg upp över dagen, jag och kärleken.
2 kommentarer:
Stort att de samlas på samma plats. Trist att ni inte är där. Eller blir det kanske så ändå?! Lauryn Hill hade jag ju gärna satt mig på ett plan för att se, om läget var annorlunda. För egen del har jag satt ribban lågt; Malmöfestivalen har bokat bob hund. Det är nostalgitripp så det smäller om det och gratis är trevligt...
Vi får se... Men, igår såg jag att Lauryn inte kommer i alla fall. Hela Europa-turnén inställd. Neeeeeej! Men, sugen är jag ändå. Och Malmöfestivalen är väl inte fy skam det heller:D
Skicka en kommentar