November har känts som en enda lång jävla uppförsbacke. Ja, det vanliga förstås: snor i alla former och färger, skitiga golv samt sömnbrist. Sen regn i alla former, i alla varianter. Från sidan, snöblandat, kallt hällregn, litet äckligt regn som man ändå blir jävligt blöt av. Och så har det blåst. Jag hatar blåst. Jag vet inte varför, men det provocerar mig. Jag blir förbannad, skitförbannad av blåst. Så jag har varit arg.
Det har dessutom känts meningslöst att vara en rejäl förälder och gå till parken efter dagis. Detta mörker, denna väta, denna kyla. Sixten säger "Mamma, nu är det natt" när vi kommer ut på gatan när jag hämtat honom. Klockan 3 på eftermiddagen. Och jag har lagt ut orden kring Robin Hood, bullar och tågbana och sen avslutat "Så vi går hem direkt". Friluftsliv i all ära, men november är ju inte människovänlig, den är inte det. Man får hålla sig undan, bland värmeljus och mjuka mattor, för att klara sig med förståndet i behåll.
Så det är med glädje i hjärtat jag konstaterade att november är slut och vi har tagit första steget in i december. Man bara hör ju på namnet att det kommer bli så mycket bättre. Det är något som mjuknar, som andas ut, som fylls av längtan. Längtan efter doften av kanel och hyacinter. Stjärnor som lyser upp det grådaskiga, smeker den blöta asfalten vänligt på kinden, ger ny färg till bleka vinterkinder. Efter glögg med mandel och barnröster som sjunger "Tipptapptippetippetipptapp". Allt lyser förvisso med sin frånvaro i vårt hem än så länge, förutom sången, men resten är bara en tidsfråga.
Att jag sen fick traska i ett isande snöblandat regn idag också må vara hänt. Det finns liksom hopp nu igen. Och om en månad åker vi. Det hjälper ju också till.
5 kommentarer:
När det känns som november kommer kväva en så håller jag mig uppe med att mörkret vänder den 21 december och då kommer ljuset tillbaka :-) Bara 20 dagar kvar :-) Halleluja!
Vi hoppar också över parken efter dagis. Jag vägrar gunga i mörker!!
Här nere kan vi ju oftast inte hoppas på frostbiten omvärld, snö och naturligt ljus. December är en oas i ett annars fuktigt, blåsigt och mörkt vinter-Malmö. Länge leve december! Åtminstone till april. Som vanligt skriver du så målande att jag kan sträcka ut handen och ta på orden. Stor kram!
Jessica E:
Inte långt kvar nu:D Och nej, gunga i mörker är INTE bra. Det är hemskt. Så du har allt mitt stöd i det beslutet!
k:
Nej, tyvärr är inte snö som ligger nåt som Stockholms innerstad har speciellt ofta heller. Det är mer våt slask som gäller, så jag vet hur du menar. Och tack för fina ord, de gör mig glad! Kram tillbaka till dig!
Förstår precis..skrev också ett inlägg om just november...så skönt att den månaden är över!! Hurra!
Oj! vad fint du skriver. och Oj! Vad rätt du har. buuhu för november. det är en marornas månad. hurr....burr...
kram på dig!
Skicka en kommentar