Jag är så fruktansvärt trött på att äta färdiglagad mat: pizza, hamburgare, pastasallad, frozen dinners, indiskt, kinesiskt, libanesiskt, asiatiskt, risgrynsgröt på korv. Allt detta har vi ätit 1000 gånger nu och allt smakar exakt likadant. Inte gott, som Sixten skulle säga. Och då bor vi ändå mitt i storstan där det går att få tag på det mesta dygnet runt. Men jag är helt enkelt så jävla trött på att inte få laga egen mat, inte veta vad maten innehåller och känna mig som en usel mamma som matar min unge med junk, som bara är till för att fylla buken. Och jag tackar gudarna för Berocca, järntabletter och vitaminpiller. Det känns som räddningen från skörbjuggen som hotar.
Vi är inne på femte veckan utan kök. Det börjar ta på krafterna nu. Både mat- och känslomässigt. Det är inte kul att leva i ett ständigt stökigt, omysigt hem där vi går på varandra i våra två rum. Från sovrummet till vardagsrummet till sovrummet till vardagsrummet. Det har gått bra hittills men nu är längtan efter riktig mat och en ordnad tillvaro för stor för att låtsas som den inte finns.
Men vi ser ljuset i tunneln: vitvaror och inredning är uppe. Målarna har varit här i fyra dagar och är inne på sluttampen. Sen är två dagar kvar - golvslipning och ett sista snickar- och elektrikerfix. Om allt går vägen så är vi klara till helgen. Jag är rädd att familjens mentala hälsa helt beror på det...
5 kommentarer:
o fy fan vill jag bara säga. Jag tycker att det är jobbigt att ha helgens lägenhetsvisning hängandes över oss, men det är ju ingenting emot vad ni går igenom. Jag beundrar er och hoppas, hoppas, hoppas att ni har ert nya kök till helgen!
Jag om ni grejar det där så kan ni nog pusta ut ifrån ev kommande 7-årskriser eller annat som kan tära på relationen..Du, kanske bäst att börja fälla de där kommentarerna om att ni ska ha fest i helgen..om du tittar med bedjande ögon med lillen på armen så BORDE de verkligen känna pressen. Så enormt tålmodig och icke kravställande som ni har varit..Kanske är värt varsin öl till byggjobbarna om så behövs..;-)
hu ja, att orka med det när man precis blivit tvåbarnsfamilj är nästan för mycket begärt... håll ut!
Hejsan, jeg kan hjælpe med golvslipning. Hilsen Kurt
www.kurt-gulvmand.dk
Yogamamma:
Jag håller fortfarande tummarna och vågar inte hoppas på allt än. Men vi är förmodligen bara timmar ifrån ett färdigt kök nu! Och det har varit slitigt. Lite för slitigt på slutet faktiskt. Men, vi har klarat det:D
Borgarbrackan:
Så sant:D Jag har köpt en flaska vin till vår huvudsnickare. Fast han får den bara om han blir klar idag...
Kurt:
Tack, men det är redan fixat.
Skicka en kommentar