onsdag 14 januari 2009

Första veckan

Om inte vår kamera hade blivit stulen före jul så hade ni fått se lillebror nu... Idag fyller han en vecka, skrutten. Han har gått upp i vikt, äter och sover mest hela tiden. Mellan ät- och sovstunderna tittar han på oss och världen med sina outgrundliga ögon. Och trutar med sin välformade lilla mun. Sixten verkar mest tycka att det är spännande det här med "lillebor", som han kallar honom. Han klappar på honom. Och gungar vaggan så energiskt att lillebror hotar att fara som en raket genom rummet.

Idag tänkte jag på första veckan med Sixten och vilken skillnad det är nu. Det är ett sånt otroligt lugn att ha gjort det här förut. Vi vilar, äter hämtmat och följer med i lillebrors rytm. Det känns så självklart. I köket skruvar vår snickare fortfarande på. Och vi smyger ut dit på kvällarna och beundrar dagens arbete. Nu har vi alla skåp uppe. Och diskmaskin och vatten installerat! Det hade varit helt otänkbart att leva så här när vi fick Sixten. Men nu känns det som att det fungerar på något sätt i alla fall. Utan att bli helt helvetiskt.

Fast mathallucinationerna kommer varje dag efter nästan tre veckor med hämtmat. "Vad ska du laga första dagen vi har kök?" Korvar från Hötorgshallen, knödel och surkål är kärlekens val. Jag ska laga något som tar riktigt lång tid. En gryta som fått koka i 3 timmar kanske. Eller stek. Och så ska jag fylla det nya, stora kylskåpet med grönsaker och ostar.

Det är ett nytt liv som har börjat. Men ändå så välbekant.

7 kommentarer:

Frida sa...

Så härligt det låter! Hoppas ni får ha det lika harmoniskt även i fortsättningen!

Du har förresten fått en utmärkelse hos mig!

Yogamamma sa...

"Det är ett nytt liv som har börjat. Men ändå så välbekant. "

Precis så känner jag också. Med Siri.
Och vilken vacker förlossningsberättelse, det känns som om våra upplevelser var ganska lika.

anna sa...

det är onekligen lite lättare andra gången... tack och lov! även hos mig finns en liten utmärkelse till dig.

Anonym sa...

Vilken fin blogg! Och vilken otroligt vacker förlossningsberättelse. Stort grattis till prinsen!

Elma i Karlstad
www.elmaa.wordpress.com

No-one sa...

Låter härligt. Vad skönt att känna det lugnet och att du nu kan ta allt som det kommer. Skönt. Tack för att du delar med dig, det smittar av sig. Ha en bra söndag!

Anna ser dej sa...

Frida:
Jo, det känns faktiskt riktigt bra. Dessutom är det så mysigt att vara hemma tillsammans med kärleken - det blir nog lite annorlunda när han börjar jobba igen. Och tack för utmärkelsen, jag är mycket hedrad!

Yogamamma:
Ja, det är häftigt att det är så nytt och vanligt på en gång. Och jo, vi verkar ha haft liknande och fina upplevelser. Märkligt. Och härligt:D

fru a:
Det är skönt att höra att det är lättare andra gången. Speciellt när folk i ens närhet gärna vill poängtera hur otroligt jobbigt det kommer bli med två små barn samtidigt... Och tack för utmärkelsen, vad glad jag blir!

Elma:
Tack för fina ord, det värmer!

Pixalexia:
Ja, just nu känns det bra och ganska lugnt. Det kommer säkert att gå upp och ner, men det är så skönt att det känns så här i början. Tack själv för fin kommentar!

Anonym sa...

Precis så kändes det för 20 år sedan när min nr två kom till världen.
Jättebra beskrivet
Lyckönskningar till hela familjen och till storebror
Hälsar Marianne