Förra graviditeten kände jag mig i princip som vanligt ända fram till de sista veckorna. Den här gången känns det annorlunda. Tyngre mycket tidigare. Långsammare. Och jag märker att jag är mycket känsligare för stress än förra gången. Det sätter sig direkt i magen.
Det känns lite märkligt. Jag, som alltid haft en kropp som varit stark och hållit för det mesta, känner mig mycket tröttare och känsligare. Men kanske är det bara bra. Det betyder att jag måste sätta stopp tidigare. Att jag inte kan pressa mig. Och att jag måste lyssna mer inåt.
Så när jag träffade min PT för att träna igår och han frågade hur det var så berättade jag. Att jag känner mig i obalans, att kroppen känns tung, att jag inte har energi.
-Hm, sa han, idag ska vi träna ute tror jag. Tag med dina grejer så går vi.
Så vi gick ut i solen, korsade St Eriksgatans brus och klättrade trapporna ner till Karlbergskanalen. Där tränade jag med ansiktet ut mot vattnet, mot änderna och kanotisterna. Och var en ny människa efteråt. Somnade klockan 21 och sov som en gris hela natten.
Nu sitter jag vid skrivbordet med min morgonkaffe. Känner mig stark, lugn och har fortfarande kvar energin i kroppen. Tillsammans med en lätt träningsvärk.
5 kommentarer:
Vilken fantastisk PT. Någon som ser DIG och dina behov på ett alldeles ypperligt sätt.
Och jag känner igen mig i det där, att vara mer påverkad av stress än i tidigare graviditet. Tror att vi har mer fokus på oss själva nu när vi vet vad vi gått/ska gå igenom. Och så har vi ju inte samma lugn omkring oss som under första graviditeten (då det inte fanns ett barn som krävde uppmärksamhet)
Jag förstår verkligen om kroppen känns sliten. Det är klart att det tar tid att återhämta sig, speciellt som man inte alltid priorieterar sig själv i familje/jobb pusslet. Lät som en mycket bra PT och välinvesterade pengar. Good for you. Kram
Känner likadant. Är betydligt tröttare, tyngre, har mer foglossning och är mer medveten om
hur stressen påverkar figren i magen. Känns också jobbigt att inte kunna hänga med i vår lilla tjejs svängar så mycket som hon vill att jag ska göra. Nu har jag 2,5 månad kvar och sedan hoppas jag att jag snabbt får tillbaka min gamla starka kropp :-)
vilken klok tränare. kände likadant under den senaste graviditeten, den var tyngre på alla sätt och vis. var rädd om dig!
yogamamma:
ja, han är bra, verkligen bra. kanske handlar det om fokus, den där känsligheten. och, för mig åtminstone, en något mer sliten kropp. att dessutom ge uppmärksamhet till en liten människa, som behöver mycket, tar också en del. det gäller att vara snäll mot sig själv helt enkelt, så mycket det går.
borgarbrackan:
jo, det går inte på en kvart att komma tillbaka. man kan bli ganska lik sig i kroppen, ganska snabbt, men nu när det är en ny krabat i magen känner jag så starkt att jag inte alls har samma styrka som förra gången. så, min PT, han är guld värd! kramar!
jessica e:
då är det inte mycket kvar för din del... spännande! tror man får vara snäll mot sig själv och inte glömma bort sig i vardagssvirret. man behöver helt enkelt boka tid för sig själv och att återhämta sin kropp.
fru a:
skönt att höra att man inte är ensam. jag ska ta väl vara på träningen, min PT (så länge jag har honom) och mig själv så gott det går. och detsamma - jag kan tänka mig att kånket på två barn inte alltid är så lätt heller!
Skicka en kommentar