Sömnbrist har varit det stora temat för veckan som gått. Hela familjen har gått omkring med rödkantade ögon efter usel sömn och gråt. Det hela genererat från snuvig Sixten, men det sprider liksom ringar på vattnet, de där jobbiga nätterna. Dåligt humör, kort stubin och lägre stresströskel.
Fast i morse vaknade jag av ett "dääää" och en stor puss, förvisso klockan 5, men ändå. Klockan 9 var vi och hälsade på ett föräldrakooperativ, där Sixten kanske ska börja. Det kändes bra i magen men vi ska fundera över helgen. Och på väg till jobbet träffade jag en söt kollega, som sa "Har du sett hur vackert det är idag?". Och då såg jag. Att himlen strålade i himmelsblått, att luften liksom frasade av klarhet och överallt gnistrade solkatterna i fönstren.
Den här veckan är äntligen över och bara helgmoset är kvar. Vilken oändlig lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar