Det susar från ventilationen. Någon gång ibland fräser det lite från kaffeautomaten utanför. Piip. Någon ska unna sig en "caffe latte". Det innebär svagt kaffeluktande dropp med härdat fett. Ibland, ganska ofta, är det jag som står där med muggen i hand.
För det är ökentomt på kontoret. Och oj, vad det blir tråkigt att jobba när det är så. Ingen energi, inga lunchkompisar, ingen att boka möten med. Jag längtar tills det blir höst igen och energinivån kan gå upp över likkistenivå igen.
Och jag övar mig. På att vara ensam hemma. På att vara ifrån Sixten (och jodå, kärleken också). De åkte i fredags. Då stod jag på stationen och vinkade och lät tårarna rullar nerför kinderna. Men, jag har jobbat upp mig. Jag kan liksom bara vara. Göra det jag får lust till. Exempelvis städa som jag gjorde hela lördagen. Det kan tyckas vara ett väldigt pundigt val för någon som bara har en endaste helg på egen hand, men det behövdes, annars hade jag fått ta in på hotell. Och det går ganska bra, det här med att vara ensam. Nästan lättare och lättare ju fler dagar som går. Det kommer tillbaka till mig, vad jag brukade göra när jag var ensam förut. Det känns lite märkligt, för det hade jag glömt.
Fast så går jag och äter indiskt på Kista foodcourt och hamnar bredvid en ettåring. Ettåringen ser på mig, ler och skriker "Iiiiiiiiihhhhhhhhh" jättehögt, bara för att han kan. Han sprattlar med benen och ser ut över havet av lunchstinna vuxna med ny, öppen blick som väntar på att möta någon annans.
Då längtar jag så jag kan dö.
4 kommentarer:
men det är härligt att längta! och jag har förståelse för valet att städa, det är faktiskt ganska njutbart att få städa alldeles ostört...
fru a:
Ja, det är både jobbigt och härligt! Och jag tror att man behöver längta, lite då och då, annars glömmer man bort varför man längtar. Städning är tillfredställande också. Speciellt är ingen ung man omedelbart plockar fram innehållet i tre kökslådor och kastar det på golvet. Så jag har bara gått där, på mitt blanka, onersmutsade golv, utan vare sig matfläckar eller miljoner grejer. Och njutit.
o jag undrar hur det ska gå fö rmig som kommer att vara utan Signe i fem hela dagar. Så länge har vi aldrig varit ifrån varandra.
Men hon har det bra på skärgårdsön med sin pappa och farmor och farfar o kusiner. Men jag...jag börjar jobba imorgon och kommer att lääääängta till fredag då jag tar båten ut till ön igen.
yogamamma:
nej, precis - det är så konstigt. för mig så blev det sex dagar utan sixten. det är mycket. jag levde på mms:en som visade hur mysigt han och pappaciton hade det. och så njöt jag emellanåt också av att vara själv...
Skicka en kommentar