Rassel i luckan

Kärleken pussar mig hejdå innan han ska gå till jobbet.

Han: Vad ska du göra idag?
Jag: Inget.
Han: Inget alls?
Jag: Nä. Ligga under sängen och trycka kanske.
Han: Och rassla med kakelugnsluckorna?

Japp. Jag har förvandlats till mumintrollets förfader. Jag sitter i kakelugnen och rasslar med spjället om dagarna.

"Lite sot föll sakta ner ur skorstenen och spjällsnöret gungade.
Mumintrollet gick ut på taket för att lugna sig.
Nå, hur trivs du med farfar! skrek lilla My i kälkbacken.
Utmärkt, sa mumintrollet värdigt. I en gammal släkt som vår vet man hur man ska uppföra sig. "

ur Tove Janssons Trollvinter.

Att hålla nollan

Kärleken vill att bäbisen ska komma i juni. Jag vill att bäbisen ska komma nu. Igår pussade min älskade mig godnatt och avslutade med orden: "Håll nollan nu, älskling. Håll nollan!"

Vilket av följande alternativ tror ni gled genom min hjärna?

1. Tvinga honom att svälja en medicinboll och bära runt på den i 9 månader
2. Köpa en amningsväst som han ska använda ute bland folk
3. Låta honom provköra barnvagnen med en kattunge i på Västermalmsgallerian under kvällsrusningen
4. Alla ovanstående alternativ

Zupertröttma

Idag är jag abnormt trött. Och har ett riktigt stort ensamhetsbehov. Vill bara vara i min lilla bubbla, inte försvinna iväg från hemmets varma kokong, inte träffa andra människor. Bara vara innesluten i tankar och vila.

Jag läser om zenmeditation. I boken jag läser finns övningar för koncentrerad närvaro. Den första handlar om att ta av sig skorna. Hur svårt kan det vara egentligen? Svar: det är svårare än man tror.

Idag passar det mig fantastiskt bra.

704

704 sidor Stieg Larsson är lästa. Boken är slut. Snyft. Nu har jag bara Douglas Couplands JPod att falla tillbaka på och det går inte an. Tycker inte alls att den funkar trots att jag älskade Girlfriend in a Coma och Miss Wyoming. JPod känns bara konstruerad, platt och utan karaktärer att känna för, tycker jag.

Måste handla böcker. Omedelbart.

Vagga, väska, väntan

Vaggan är bäddad. Väskan är packad. Och jag väntar.

Funderar på hur man övertalar en tigerräka att komma ut till världen. Någon som vet? Tills jag kommit på rätt sätt så streckläser jag Luftslottet som sprängdes. Den är riktigt bra och jag har redan hunnit med tre timmars läsning idag över en kopp te, två koppar kaffe och morgonyoghurten. Det är oerhört tillfredställande.

Har jag närt en nationalist vid min barm?

Igår var vi hos barnmorskan Inger. Hon berättade att om inte bäbisen kommit ut tills den 6 juni så sätter de igång det då. En riktig liten nationalist måhända?

Tjock och efterlängtad

Idag kom den i ett tjockt paket: Stieg Larssons nya . Bäbisen kan gott vänta några dagar till...

Kille eller tjej?

Jätteintressant program om könsroller och barn i P1 just nu. Lyssna på Barnen.

Insändaren och raseriet

Jag har börjat läsa insändarsidor i tidningarna. Det känns som en abnorm pensionärsvarning, men jag tycker att det är ett så himla intressant sätt att uttrycka sig på. Nästan så jag skulle vilja forska på det. En liten röst som får utrymme att höras i det stora bruset. Och sen en antagonist som vill besvara det där inlägget och förklara "hur det är på riktigt". Det tycker jag är väldigt roande.

Fast det finns stunder när jag vill skriva insändare själv. Eller ännu hellre skicka en brevbomb. Till exempel för att besvara kammaråklagare Rolf Hillegrens fantastiskt insiktslösa svammel i DN idag. Det handlar om sexualbrott. Och att det "finns kvinnor som anser sig illa bemötta". Men Rolf förklarar tydligt att det handlar om orealistiska förväntningar och att det ofta är motiverat att ställa frågor som kan upplevas närgångna. Allt detta som garant för en korrekt dom. Han avslutar med att säga att problemet inte kan lösas genom utbildning av jurister i genus- och sexulakunskap. Nej, för guds skull. Det är ju inte juristerna som gör något fel. Utan de som behöver utbildas är, enligt Rolf, "journalister och feminister".

Jadu Rolf. Det är människor som du som gör att jag blir rädd och fullständigt rasande, men ändå gör att jag förstår varför samhället ser ut som det gör. Det är en sån inställning från en representant för vårt kära rättsväsende som gör att jag vill skrika högt och ge mig ut på korståg. Men mest av allt vill jag skicka Katarina Wennstam på honom. Hon har skrivit två grymt bra böcker: Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. De handlar bägge om samhällets syn på våldtäkt. Fruktansvärt skrämmande och fruktansvärt viktigt. Läs, demonstrera och protestera mot en syn på sexualbrott, som verkar vara sprungen ur en människosyn 100 år tillbaka i tiden.

Själv ska jag skriva en insändare. Och den kommer att vara gudomligt rasande.

Syrénfrossa. Igen.

Jag är beroende.

Jung och slemproppen

Inatt drömde jag att jag var ihop med en man. Inte den mannen jag är ihop med i verkliga livet, utan en annan. Och jag älskade honom. Och jag sa det till honom för första gången och då sa han att han älskade mig.

Sen vaknade jag och var alldeles lycklig eftersom jag har varit lite bekymrad över mitt själsliv på sistone. Jag har nämligen drömt jättemycket om vapen, våld och okända män som försökt tränga in i mitt hus. Den harmoniska graviditeten kändes vääldigt långt borta, tills vännen H gjorde en Jung-tolkning.

H: "Du vet väl att för Jung så stod det manliga för i princip alla dåliga egenskaper och det kvinnliga för de goda. Ja, han uttryckte sig ju inte så, men det är ju det det betyder... Egentligen".
A: "Eh, jahaja. Kanske det".
H: "Ja, då kan man ju tänka sig att männen står för ditt kontrollbehov [det dåliga] och att det pågår en kamp i ditt inre mellan kontrollen som vill ta över och känslan och intutionen [det goda]".
A: "Jaha, du tänker så. Ja, det är inte så dumt. Det är inte dumt alls. Det är ju faktiskt skitbra, när jag tänker på det".

Och inatt vaknade jag efter min kärleksbetygelse och log stort för mig själv. Jag har slutit fred. Sen gick slemproppen. I drömmen alltså. Det är ungefär vad det låter som och jag ska inte gå in i detaljer.

Det var hur som helst en härlig natt.

Mellan hägg och syrén

Gruset kraskar under fötterna och jag går långsamt mellan kolonistugorna längs med Karlbergskanalen. De hänger i klasar runt mig. Lila moln till höger och vita skyar till vänster. Och sen kommer doften. Syrén och hägg i ljuvlig förening. Aningslös, bedövande förförisk och oskuldsfull på en och samma gång.

Skolavslutning, knästrumpor och vit klänning, plåster på knäet efter att ha trillat med cykeln, I denna ljuva sommartid som ekar mellan kyrkväggarna och gåshud av kylan därinne. Den oändliga frihetskänslan som bubblar upp i bröstet på väg ut. Mot sommarlovet.

Allt i den där doften. Gravt sommarlovsframkallande.

Insiktslös med utsiktsfull

Inga insikter idag. Men väl en utsikt. Så här är det att vara i vecka 40. Och det var lääänge sen jag såg mina tår.

Hold your horses

Idag går Oxen över i Tvillingarna. Och idag är det beräknad nedkomst av guldgrisen. Fast inte märker jag nåt särskillt idag. Det känns precis som vanligt.

Och jag är alltså inte på BB än...

Helgen i ord

1. Rita. Gjorde jag i minst tre timmar i lördags tillsammans med brorsonen, F.
2. Tvättlappar. Köpte vi 40 stycken på IKEA.
3. Blodsockerfall x 2. På ovan nämnda ställe under tvättlappsshoppingen.
3. Huevos Rancheros. Intogs på Missisippi Inn. Yum.
4. Bullfest. Need I say more?
5. X-men. Videofest i soffan. Min favorit är Wolverine. På grund av polisongerna.

Djur eller dubbelnatur?

Nix. Ingen bäbis i helgen. Och känns inte som han eller hon kommer idag heller. Jag tror dessutom att den lilla skrutten blir en Tvilling. Ja, alltså stjärntecknet då, som vi går in i imorgon. Skulle han eller hon komma idag blir det en Oxe istället. Men Oxar är så fantastiskt envisa och jag har en liten försmak för Tvilling-själarna. Lite dubbelnaturer på ett flyktigt, men ändå härligt sätt.

Fast oavsett vilket blir det en guldgris. Enligt den kinesiska kalendern då. Och det är det mest lyckosamma man kan få. Som ni ser på magen så börjar det bli tungt att bära. Oavsett om det är en gris, en oxe eller en tvilling. Den ryska armbryterskan på bilden är jag. Om ni undrar alltså. Och i bakgrunden skymtar kärlekens släktvagga, som är bäddad och klar.

Vecka 40 - here we go!

Inatt jag drömde...

Inatt drömde jag att jag födde. Det gick jättebra. Men jag födde inte ett barn, inte heller två. Utan tre barn. På samma gång.

Vad skulle Jung ha sagt om det?

Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Dokumentärfilmer kan ju vara tråkiga och dystra och övertydliga... Eller alldeles, alldeles underbara.

Plötsligt i Vinslöv är en av de underbara dokumentärerna. Det är inte bara ett nutidsdokument utan också en påminnelse om den mäktiga inneboende galenskap som rider oss alla - vi som på ytan verkar vara helt vanliga människor. Se den!

Närvaro

Hudlös. Så känner jag mig. Efter månader av "Men jag känner mig precis som vanligt och märker knappt att jag är gravid" så har jag hamnat i känsloträsket. Alla känslor ligger utanpå och tar över. Jag gråter och jag skrattar, jag blir skiträdd för att sedan vara lugn som en filbunke, jag blir arg och sen snäll - det är upp och ner i känslovärlden helt enkelt.

Jag tror att det handlar om att jag faktiskt har tid att tänka och känna. Jobba är ju jättekul, men det tar väldigt mycket kraft och fokus. Och det är ju något så mycket större som håller på att hända. Nu har jag ätit frukost i två timmar och på två timmar hinner man tänka en massa saker när man låter tankarna löpa fritt. Och över yoghurt med färsk grapefrukt, nötter och honung, rött te, dinkelmacka med ost och slutligen kaffe med mjölk så springer tankarna som små kaninungar. Ibland planlöst och snabbt. Ibland lugnt och stilla. Ibland somnar de med nosen inborrad i pälsen.

Det är en lyx att få äta frukost i två timmar, att få lov att vara i kropp, själ och känslor. Och hinna fundera. På det som ska bli och det som varit.

Närvaro.

Göra ingenting och plättar

Idag är en otroligt skönt icke-produktiv dag. Jag har helt enkelt inte gjort ett dyft och det känns så bra. Så som det bara gör att inte göra nåt ibland.

Dagen startade med brasa i kakelugnen och film efter frukost. Såg Office Space hopkrupen i soffan i morgonrock. Att löka runt i myskläder väldigt sent på förmiddagen kan vara väldigt tillfredställande vissa dagar. Idag var en sån dag. Sen fick jag en hamburgercraving, som stillades av en California Burger (avocado, groddar och salsa) på Kungshallen. Sen åkte vi hem. Jag sov middag. Och nu har jag läst i två timmar. Hemlagad ärtsoppa och plättar står på menyn för kvällen.

Jag älskar plättar. Det är nåt som är så mycket bättre med plättar än med pannkakor. Tjockleken? Att man kan äta fler? Att de inte går sönder när man vänder dem? Att man känner sig som Lotta på Bråkmakargatan på utflykt när man äter dem? Ja, nåt är det i alla fall.

Igår skrämde vi upp föräldrarna genom att inte svara i telefon på kvällen. Vi har kommit till det där stadiet nu, när varje missat telefonsamtal innebär att någon lämnar ett meddelande och säger "Nu har ni nog åkt till BB". Vi var dock inte på BB utan på Norra Brunn och kollade på stand-up med bland annat Johan Glans. Han är alldeles underbar.

Nu är jag alldeles utmattad av den enorma energimängd som lagts på detta inlägg. Jag måste omedelbart ligga i soffan och göra ingenting under en lång stund.

Och sen äta plättar. För två.