Göra ingenting och plättar

Idag är en otroligt skönt icke-produktiv dag. Jag har helt enkelt inte gjort ett dyft och det känns så bra. Så som det bara gör att inte göra nåt ibland.

Dagen startade med brasa i kakelugnen och film efter frukost. Såg Office Space hopkrupen i soffan i morgonrock. Att löka runt i myskläder väldigt sent på förmiddagen kan vara väldigt tillfredställande vissa dagar. Idag var en sån dag. Sen fick jag en hamburgercraving, som stillades av en California Burger (avocado, groddar och salsa) på Kungshallen. Sen åkte vi hem. Jag sov middag. Och nu har jag läst i två timmar. Hemlagad ärtsoppa och plättar står på menyn för kvällen.

Jag älskar plättar. Det är nåt som är så mycket bättre med plättar än med pannkakor. Tjockleken? Att man kan äta fler? Att de inte går sönder när man vänder dem? Att man känner sig som Lotta på Bråkmakargatan på utflykt när man äter dem? Ja, nåt är det i alla fall.

Igår skrämde vi upp föräldrarna genom att inte svara i telefon på kvällen. Vi har kommit till det där stadiet nu, när varje missat telefonsamtal innebär att någon lämnar ett meddelande och säger "Nu har ni nog åkt till BB". Vi var dock inte på BB utan på Norra Brunn och kollade på stand-up med bland annat Johan Glans. Han är alldeles underbar.

Nu är jag alldeles utmattad av den enorma energimängd som lagts på detta inlägg. Jag måste omedelbart ligga i soffan och göra ingenting under en lång stund.

Och sen äta plättar. För två.

En vecka på pappret

Idag är det en vecka kvar till beräknat nedkomstdatum. En [1] vecka! Otroligt skumt.

Munkar och livräddning

This book will save your life, A.M. Homes.

Riktigt, riktigt bra. Munkar har en central roll i berättelsen, som över huvud taget är väldigt oförutsägbar. Det tycker jag om. En levande, oväntad historia. Välskrivet. Rolig utan att vara en bok som man skrattar högt åt, men som samtidigt har ett allvar i botten. Handlar om Richard, en väldigt ensam man i LA, som försöker hitta tillbaka till sig själv. Rekommenderas!

Stilfull och ståndsmässig

Igår fick jag en stor påse kläder som min mamma samlat ihop ur gömmorna. Närmare bestämt 60- och 70-tals kläder som jag och min brorsa haft. Det innebär ett visst tillskott av ljusblått och rosa, men mamma var också mycket noga med att påpeka att kråsskjorta minsann passade bra till både pojkar och flickor. Lite Prince liksom. Observera den stilfulla vita smäcken överst, som kommer från Nordiska Kompaniet.

Stilfull var ordet, sa Bull.

Lugn i stormen

Idag är det lugn och ro som gäller. Har sovit 10 timmar och känner mig ganska i balans med världen igen. Kanske en eller annan hormon som spökar i kombination med lite nervositet? I helgen har jag träffat inte mindre än två ohyggligt gosiga små knattar som spätt på min längtan efter att få träffa min egen räka, som nu är något av en tigerräka. Och varje morgon börjar med frågan "Är det idag det ska hända?". Än så länge lugnt på fronten för dagen. Fast man vet ju aldrig...

Kan man få en kattunge istället?

Igår fick jag spel efter min insikt om att jag ska bli förälder. Fullständigt tokspel.

Jag satt i soffan och det där abnormt stora ansvaret kröp upp i mitt knä, hängde sig tungt om halsen och viskade "Här kommer jag att stanna resten av ditt liv". Och jag blev skiträdd. Man kan ju tycka att det är lite sent att ångra sig nu, men finns det nån chans på den där kattungen istället?

Visst. Det är fantastiskt att vara gravid. Underbart att känna någon därinne. Men samtidigt är min kropp inte bara min längre. Och det är otroligt läskigt också. Och tanken på en förlossning och sen ANSVARET resten av livet fick mig att bara... att bli fullständigt skiträdd.

Jag är övertygad om att få barn är något av det största som kan hända, men förstår ni känslan? Plötsligt kommer insikten om att jag resten av livet kommer att vara rädd för att något ska hända den lilla varelsen som ska komma och att jag inte kommer att kunna skydda honom eller henne från allt det onda. Och tänk om jag blir en usel mamma som kräver livslång terapi för det stackars barnet? Argh. Allt det här som är del av livet och som man inte vet ett dyft om.

Det jag håller mig i just nu är A. Min älskade, som håller om och sprider lugn. Och kompisen M som forskar på barn med beteendestörningar och som har sagt att vi kommer bli jättebra föräldrar. "För i praktiken är det så jäkla svårt att misslyckas eftersom man i princip måste vara bindgalen för att inte bli en bra förälder".

Ett djupt andetag. Och ett till. Det kommer bli jättebra.
Och det är okej att vara skitskraj och inte ha en aning om vad som ska hända.

Dagens insikt

Jag ska få barn. Snart.
Eh, är det inte lite sent att komma till insikt om det i nionde månaden?

Dream a little dream of me...

Idag var jag med U och V på Ulriksdahls handelsträdgård. Inte nog med att det var hur mysigt som helst och vi fick en ljuvlig promenad bland vitsippor och kungens får. Dessutom åt vi underbar kardemummakaka. Och jag förälskade mig i detta ståtligaste av exemplar av trädgårdskonst. Tänk er dem på min balkong... To die for!

Fruktansvärt fina fötter

Precis så här snygg blir man efter 6 timmar på spa!

Fick en hel dag för mig själv med massage, oljeinpackningar, masker, peeling, yoga och inte minst tid att landa i kroppen. Har känt hur mitt huvud har varit väldigt hett - på ett mycket osexigt vis - de senaste veckorna. Den där känslan av att man aldrig riktigt är här och nu utan bara "sen", "imorgon", "jag ska".

Så igår bestämde jag mig för att inte fly från här och nuet. Utan vara helt i kroppen. Känna. Närvara. Uppleva. De glansiga magasinen fick ligga olästa medan jag vilade, åt, njöt & var. Det är riktig lyx. Och jag kom ut som en själsligt rikare kvinna med mycket stiliga tånaglar.

Pedikyr för kropp och själ

Idag ska jag unna mig. Det vankas nämligen spa-dag på Åhléns spa med pedikyr, massage och ansiktsbehandling. Känner mig som en flodhäst som inte fått tillräckligt med sömn, så det känns helt okej att se fram mot en dag att bli ompysslad på.

Jag tänker mig att slanka små varelser klädda i frasigt, stärkt vitt kommer smyga runt och massera mig med väldoftande krämer medan jag ligger och dricker en färskpressad fruktjuice av något exotiskt slag. Lite som vitamininstitutet i Schweiz. Glasdörrar, förtroendeingivande vita rockar och allt. Jag återkommer med rapport och betyg.

Killkalas!

Det är alldeles fantastiskt!
Inom loppet av ett par månader har det kommit fyra nya små killar till världen, bland vännerna. Viggo, Malte, Lukas (igår) och så det senaste tillskottet Sigge (idag). Det är ett veritabelt killkalas som heter duga! Hurra, hurra, hurra!

Att packa en Väska

Jag har kommit på att det är dags att packa väskan. Och inte vilken väska som helst. Utan Väskan. Men dilemmat är att jag inte riktigt vet vad tusan man behöver ha med sig? Jag har följande på listan:

• Underkläder & kläder till mig (mjuka och bekväma)
• Kläder till bäbisen
• Musik i blandad kompott om lusten faller på. På min lista står svängig salsa, soft soul och hård hiphop
• TENS-mackapären
• Journal
  
• Förlossningsbrev (som jag ska skriva idag)
• Nåt energirikt att dricka och äta
  

Men är det något mer? Alla ni kloka kvinnor och män som har gjort det här förr - vad är oumbärligt på BB?

* Kärestan klagar på det här inlägget. "Vadå, DU har kommit på?". Fnyser. Man kan säga att jag fått lite hjälp på traven med det. Från honom. Om man vill kan man säga det. Han är klok som en pudel, min käresta.

chick lit

Uppmuntrad av gårdagkvällens föreställning kommer 5 blandade godbitar ur min bokhylla:

1. The Madwoman in the Attic - Gilbert & Gubar. Om kvinnor i litteraturen under ett århundrade. 1800-talet närmare bestämt.
2. Kvinnorummet - Marilyn French. Inte helt ny, inte helt uppdaterad, men min första feministiska läsupplevelse.
3. I en klass för sig - Fanny Ambjörnsson. Svenskt om genus, klass och sexualitet.
4. Cunt - Inga Muscio. "A declaration of independence", som det står på framsidan. Titeln säger annars det mesta.
5. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra - Marklund & Snickare. Trodde inte att den skulle vara så bra. Men det tycker jag den är. Bra, praktisk och rak.

Förmiddagsfika. Själv.

Har just landat hemma igen efter tidigt barnmorskebesök. Dricker te och äter morgonfralla enligt den vanliga ordningen. Jobbar man på statlig myndighet så förmiddagsfikar man nämligen. Så det gör jag på min första lediga dag också. Rutiner kommer man inte ur bara sådär och min mage säger mig att det är dags.

Har promenerat i regnet. Det luktar sommar och våt asfalt ute. Idag är min enda plan att inte ha någon plan alls. Möjligtvis en middagslur. Och kolhydratladdning. Men annars. Bara. Lugn.

Jösses flickor

Igår var jag och H på Jösses flickor - återkomsten. Riktigt, riktigt bra. Duktiga skådisar, som inte bara kan agera utan också sjunga, och viktigt perspektiv på tre generationers feminism. Och Monica Dominique svänger helt fantastiskt. Gå och se innan det är färdigspelat på Stockholms Stadsteater i början av juni.

Det enda smolket i bägaren är att 4 timmar teater är mycket. Och det är lite av ett problem när man är en välvuxen person som ska sitta i ett säte byggt för en pygmé.

[Bild från Stockholms Stadsteater]

Surkål och en frisyr som täcker öronen

Utfärden till Taxinge avslutas lika kungligt som den startat:
Günters Türinger wurst på kalvkött, i grillat bröd, med surkål och hoj-hoj. Hoj-hoj är en grym sås i omärkt plastburk. Frågar man vad det är så blir svaret helt enkelt: "Hoj-hoj".

Günter har en kunglig frisyr också. Lite som en blandning av Bobby i Dallas och Svenne i Svenne & Lotta. Lockigt och liksom tidlöst otrendigt. En frisyr som döljer öronen. En frisyr som passar någon som älskar surkål eller 80-tals hårdrock.

Först håller jag på att råka i onåd eftersom jag trott att jag beställt, men Günter inte hört det. Han suckar och morrar och lägger motvilligt på en korv till på grillen. Men sen betalar jag hela kalaset och då lättas den något mulna uppsynen upp igen. "Min mor sa alltid till mig att surkål gör dig vacker och ung", säger Günter med tysk brytning. "Vräk på bara", säger jag.

Surkålen skapar vänskapsband. Kungligt.

Får Porschen komma ut och leka?

Några gånger om året får Porscharna leka med varandra och fräsa runt på småvägarna som en utkastad påse M-kulor. Färgmässigt alltså. Och igår var alltså en sån dag. Det var samling i Hagaparken kl 09.30, för gemensam avfärd till Taxinge slott med de andra små Porscharna.

Jag längtade mest efter kakbuffén och fick ganska snabbt nog av att sparka på däck och titta på kamaxlar. Men en utfärd är ju alltid kul. Också denna. Och det är något fantastiskt med att se alla dessa män (och kvinna) som så passionerat pratar om originalfärger, årtal, inredningar och extratillbehör. Jag kämpar mig igenom "Den är snygg den där färgen. Vilken årsmodell sa du att det var?", men sen ger jag upp och vill fika.

Passion är något man inte väljer, utan som väljer dig. Och passionen för att sparka på däck är helt enkelt inte min.

Morgonkaffe med mjölk

Igår blev en fullständigt hysterisk dag och jag kom alldeles för sent från jobbet. Och kom på minst 4 saker på vägen hem som jag hade glömt göra...

Men idag är jag ledig och ska bara vara.
Idag är nämligen en högtidsdag: vi ska ut och leka med de andra gamla Porscharna. Målet är kakbuffé på Taxinge slott. Jag ska fotografera och fika. Och njuta av ledigheten...

Dan

Kan inte sova. Klockan är inte 5 än, jag har varit vaken i över en timme och kaffet står och puttrar i köket. Avslutningsfeber? Lite kanske. Har drömt om förlossningar och skilsmässor hela natten. I mitt huvud maler listor med det som ska göras idag.

Det viktigaste är att avslutningsfika med kollegorna. Ceremonier och ritualer ska man vara rädd om. Det är viktigt att markera när något börjar eller slutar har jag upptäckt. Nu både börjar och slutar något. Extra viktigt alltså. Jag får helt enkelt fira och ceremonisera hela helgen.

Nu börjar det.

Dan före dan...

Känner mig som en björn som tvingats ur sitt ide alldeles för tidigt idag. Trött som fan trots en strålande sol som glänser från en blå morgonhimmel. Vaknade med en extra rund mage efter gårdagens fest på Kungsholmen där lammcurry och crème brulée intogs med alkoholfri öl och Sicilia fotade. Yum.

Two days to go.