Lugnet lägger sig sakta. Jag har kastat familjens minste medlem i säng, vrålande av trötthet. Avstyrt ett trotsutbrott med hjälp av Pippi Långstrump. Och nu har Sixten och kärleken precis gått iväg mot första omgången cirkus.
Diskmaskinen står och mullrar i bakgrunden. En lätt trötthet kommer över mig. Men, framför allt njuter jag av att vara ensam en stund. Jag ska banne mig bara sitta här och andas och känna hur det känns. Bara vara. Inget mer.
För det var jäkligt länge sen.
Och jag längtar efter mig.
3 kommentarer:
Jaaa, andas på. Det behöver du! Hoppas Nils sover ett bra tag. Här har det avstyrts, eller kanske snarare så har vi försökt avstyra, trotsutbrott sen i torsdags. Jag undrar om den käre rubinen tagit något trotsfrämjande medel i smyg. Jag är helt matt. Så jag stjäl lite pauser hela tiden...
Kramar!
Låter som en mycket god plan..hoppas att stunden blev fin å härligt lång med ett gott flow...
Var rädd om dig!
Ibland behöver man bara vara och samla kraft. Livsviktigt! :)
Sköt om dig!
Kram Lotta
Skicka en kommentar