t i ljummen eftermiddagsvind efter jobbet. Förvånande grönt helt plötsligt. Tankarna vandrar omkring, förflyttar sig lite makligt fram och tillbaka. Dyker upp, försvinner och kommer tillbaka.
Jag tänker på flygplan och typsnitt, speciellt Meta. Jag tänker på bröllop, på mitt - om det nu blir nåt nån gång, på andras. Jag tänker på 3-års kalas, på fiskdamm, på en ny fas i livet. Jag tänker på hur skört livet är, hur man aldrig vet vad som kommer hända, hur man inte kan skydda sig mot det.
Jag tänker på mat, på korv, hur livet kommer förändras i augusti när Nils börjar på dagis och kärleken börjar jobba igen. Jag tänker på grönt, på min nya klänning, på balkongerna som behöver få grönska och omtanke, men som nu står där sorgligt eftersatta. Jag tänker på ögoninfektion och hosta.
Jag tänker på musiken till Oh brother where art thou, hur fruktansvärt bra den är, hur stämsång är en konstform.
3 kommentarer:
Visst är det ett helt strålande soundtrack! Väl värt att lyssna på igen nu. Tack för påminnelsen!
Och en grön klänning? Åh, grönt är det som omger mig mest i fråga om kläder. Grönt, grönt, grönt. Det låter som att du har det hel ok i din tankevärld just nu. Stor kram!
O ja! Jag älskar the Soggy bottom boys. Såg filmen igen härom månaden, det är en av få som tål att ses många gånger.
Kram // Pia
k:
Det är helt fantastiskt faktiskt. Liksom grönt. Jo, det mesta är bra. Även i tankarna. Kramar till dig
Pia:
Ja, den är himla bra såg den också. Finfin! Kramar
Skicka en kommentar