Det doftar syren på balkongen, vindarna är milda som rabarberkompott och solen flödar.
Jag har genomfört årets första träningspass. Tillsammans med Nils och min Personlige Tränare. Han är så himla bra - lugn och varm och fokuserad. Min PT alltså, inte Nils, fast han var bra han också. Och när jag tänker på det så var faktiskt han också lugn och varm och fokuserad, men skrek lite fler glädje- och otålighetsskrik än PT:n. Vi fick en egen hörna där jag fick köra balans- och styrkeövningar och Nils fick ligga på en filt bredvid.
När jag berättade om min skilsmässa från rumpan så fnissade han, PT:n. Och lät hälsa att han trodde att rumpan bara ville verka lite svår. "Den kommer tillbaka, du kan vara lugn". Jag håller mig fast i den tanken och väntar på att träningsvärken ska komma. För den kommer och den kommer med stora kliv. Härliga stora kliv.
Det är skönt att vara tillbaka i kroppen.
5 kommentarer:
Åh, längtar jag också efter träningstid. Ska på första passet på lördag. Vi har dock inte möjligheten att ta med oss barn så det får pusslas en del för att få ihop till de där träningstiderna i fortsättningen...
Härligt och lyxigt med personlig tränare! Ge nu järnet så är den tillbaka fortare än du anar!♥
Waw, egen PT, vilken härlig grej. Hur mår kroppen nu, värker den?
k:
Vad härligt! Pusslas får det nog göra här också, men när jag träffar super-PT:n så får Nils hänga med och det är jag väldigt tacksam för!
Therese:
Japp, jag känner redan hur inspirerad jag blev av att ha fått köra igång kroppen igen. Den längtar efter lite tuff kärlek:D
YOgamamma:
Det är otroligt lyxigt att få ha en tränare för egen tid. Axlar, mage, rumpa (ah, den känns!), lår - allt ömmar idag...
Härligt tjejen!!! Snart kan du ju komma iväg själv också, vilket för mig lite är hela grejen med träningen. En oas. För mig och min kropp. KRAM
Skicka en kommentar