Det går inte längre. Men, det är inte dej det är fel på, det är mig. Jag behöver något annat än det vi har. Och så har jag träffat en annan... Jag tror jag är kär. Hon hälsar så glatt när jag går förbi. Hon känner igen mig även om jag bara har träffat henne några fåtal gånger. Och hon bjuder på kaffe.
Det är slut nu, Se & Synas. Jag vill ha en optiker som SER mig. Imorgon är det jag som går till Ringdahls på Fleminggatan och bekänner min spirande kärlek.
2 kommentarer:
Optikern som lyssnar. Vilken devis, det är givetvis sedd man önskar bli. Byt genast!
Och, förresten, du skulle kanske ta en cykeltur till Göteborg igen för att här återfinna din kära rumpa? Alltid varmt välkommen, vet la du, enna.
Kram! Pia
Pia:
Jag gör ju det, byter optiker. Och den där cykelturen skulle onekligen behövas... Kanske är det där rumpan finns? Jag söker och hoppas att jag skall finna. Och om inte den, så finns ju alltid fina vänner på västkusten. Kramar tillbaka!
Skicka en kommentar