Igår var jag tillbaka hos tandläkaren. Denna gång för ett besök hos tandhygienisten. Hon är väldigt glad, min tandhygienist, och pratar väldigt mycket. Hon pratar och frågar. Frågar mycket. Det är lite svårt när man sitter där med bomullsrullar instoppad i kinderna som en hamster och supersugen väsande i mungipan. och ska svara på frågan om vilken favoritdialekt man har.
Igår pratade vi förlossning, förlovning, frieri, amning och dialekter. Och så fick jag ännu en inblick i tandläkarskojets dunkla stränder.
[hon] Jodå. Ibland på eftermiddagarna så skojar vi till det och då pratar jag göteborgska.
[jag] Ashjå. (bomullsrondellen hamnar på sniskan, som en stor snus under läppen)
[hon] Jodå. Då skojar vi till det. Du kan inte tro det, men Christina kan låta som en gammal feskargubbe om hon vill också. Det är helt galet.
[jag] Ashjå, he. Ahh. (håller på att kväljas av sugen som slurpar farligt nära svalget)
[hon] Ja, vi är lite tokiga sådär. Jag och Christina.
[jag] Mmm. (ler som Mona Lisa, fast med lite blod sipprande från tandköttskanten)
Jag blundar och tänker ännu en gång att det är väldigt bra att de har varandra. Hon och Christina.
2 kommentarer:
asså, det är svårt att verkligen förstå dessa tandproffs verkligen är original, de borde få en talkshow: visuellt, verbalt och dentalt...
catwoman:
ja, en tandläkarshow är de värda! det är svårt att förklara för de som inte träffat dem, men det är två unikum vi pratar om...
Skicka en kommentar