Sixten har dreglat och tuggat som besatt av djävulen, på allt han kommit över. Hela förra veckan och helgen. Och igår kände jag dem för första gången. De små, vassa grynen som ska bli två små framtänder i underkäken. Oj, oj, vad stor han är min skruttgris.
6 kommentarer:
åh, vet du, om vi får en lillebror till Signe så vill vi att han heter Sixten, det är så FINT! Tack för inlägg på min blogg. Nu ska jag läsa lite mer här :)
act as if:
ja, sixten är fint. och lite bestämt. fast jag tror att min mamma undrade om vi hade blivit galna när jag berättade att vi tänkte döpa den förstfödde till sixten...:D jag kommer och hälsar på dig och signe snart igen!
yeah, tänder är stort! här dreglas och gnags det, men inga tänder i sikte än så länge!
frida:
det är bara en tidsfråga... men så länge man ammar känns det bättre om det inte är så mycket tänder med i bilden:D
Va roligt! :D Eller ja, det beror ju på hur man definierar roligt. Precis som du skrev här ovan så är amningen inte lika mysig med små vassa gnagande tänder... Men det får man stå ut med! :)
Mi:
Nej, precis. Häromdagen bet han mig och jag kan svära att det var på pin kiv... Inte skönt. Men, det är stort. Den första tandborsten köptes igår!
Skicka en kommentar