Puh. Tillbaka i stan igen efter mycket frisk luft, oändlig diskning av tårttallrikar och fyrkärlek. Jag har träffat barn och hundar, ejder och tranor och påmints om Annie Proulx storhet i The Shipping News eller Sjöfartsnytt, som den heter i översatt version. Bredvid fyren stod nämligen en jättehög mast som hölls till marken av vajrar. Och i den starka vinden har vajrarna sjungit, ljudligt och klagande, dag som natt. Precis som det gamla huseti Sjöfartsnytt.
Fast det har varit en ljuvlig helg. Jag är en veritabel sucker för både sten, hav, tallskog och fyrar. Och allt det fick jag på ett bräde. Men ändå, trots att Fårö nästan är himmelriket på jorden, så tycker jag alltid att det är så himla skönt att komma hem. Till mitt kök, till min soffa, till min dusch och inte minst till sängen.
Jag älskar min säng. Och nu, med en rund mage som sticker ut allt mer och en guldgris som tycker det börjar bli trångt därinne, så är sängen nästan en religion. Jag tillber och längtar. Jag tror och finner tröst. Jag skulle kunna ge mig ut i korståg för att övertyga världen om att min säng är den enda rätta. Fast, det är klart, då skulle jag ju inte få ha den för mig själv längre. Och den är min och bara min. Moahahaha.
Jag längtar tills jag får gå och lägga mig.
2 kommentarer:
Endast ett enkelt påpekande: din mail funkar inte och din mobil funkar inte, funkar din blogg??
kram kram
kattkvinnan:
hm, jag tror det. eller ska frågan vara, funkar jag? jag tror det också. jag verkar dock vara någon slags teknisk kung midas just nu: all teknik jag rör vid dör. men jag hoppas inte det gäller bloggen. eller annat.
puss!
Skicka en kommentar