Jag minns när jag flyttade själv. Alltså bokstavligt talat - packade in mina grejer i bilen och kånkade upp dem till nya hemmet. Själv.
Att flytta en familj är inte så, inte alls. Det är så jäkla mycket planering, stresskruvarna dras långsamt åt och bettskenan måste åka fram igen. Alla dessa beslut: vilken elleverantör, vilken bil, vilken försäkring, vilken flyttfirma? När ska vi hinna packa, när ska vi hinna rensa, när ska vi hinna ringa alla samtal till mäklare, till dagis och till bankkontakterna? Avsluta jobbet - två och en halv vecka kvar. Och hinna träffa alla vänner, hinna prata och kramas och säga hej då.
Det är spejsat och stressat och märkligt. Sorgligt och roligt. Huller om buller. Men jag kommer tillbaka, bara jag får landa. Jag hoppas ni orkar vänta lite bara.
3 kommentarer:
För dina blogginlägg kan jag vänta ganska länge :-)! Fattar att det är mycket meck nu med flytt och det ska bli jätteroligt att få läsa om det nya i nya staden :-)!
lycka till med allt!!!
Känner igen mig i allt. Förutom avsluta jobb, jag är ju mammaledig. Men ändå. Jag har fullt upp om dagarna med allt fix inför flytt och renovering av lägenhet. Så jag förstår att det är mycket som snurrar för dig nu. Vi bloggläsare finns kvar när du har tid att skriva :-)
Vi har iaf bokat flyttfirma nu. 22 mars går flyttlasset från el stockholmo! Gulp!!
Skicka en kommentar